Blod, svett och 2 älgar

Som lovat tidigare idag skall rapport avläggas dagligen om hur en vecka av fysisk aktivitet går. Detta mest som ett alibi för att inte fuska.

Innan dagens aktiviteter skulle ske ropade Mia och ville att jag skulle komma. Hon stod i badrummet, lutat över handfatet. Tydligen hade hon av okänd anledning blod rinnandes ur näsan och ville visa mig hur mycket blod det var.

Efter att ha beskådat handfatet begav det sig av mot dagens fysiska pass. Efter en del funderande under dagen hade jag beslutat mig fö
r att dagens pass skulle utspela sig av en runda runt Bolle-tjärn.

Sagt och gjort, jag tar bilen upp mot baksidan av Bolleberget, låter bli att svänga av mot toppen och fortsätter fram tills jag möts av en för dagen tom parkering. Det enda tecknet av mänskligt liv är en informationstavla som finns uppsatt där. På denna tavla har representanter för Lelles tidigare idrottskarriär gjort reklam för orientering. Tydligen ska man gärna ha med både karta och kompass där ute. Jag trotsar deras förslag och ger mig av in i skogen och mot tjärnen.

Väl där uppe började dagens löptur med ett varv runt tjärnen. Utsikten kan man väl inte direkt klaga på. Däremot underlaget som var allt annat än riktigt bra. Mycket stenar och rötter efter stigen. Dessutom var den överfylld av diverse kottar och annat rammel som hör skogen till.

Det ska väl också erkännas att min kondition sa åt mig att inte oavbrutet springa hela sträckan men åtminstone orkade jag mer och bättre än jag trodde innan jag begav mig dit upp. Innebandy och fotbollsspel har åtminstone gjort en del. och när det återigen blir dags för vinter ska jag se till att den förbättrats ytterligare några steg.

När jag trodde mig ha kommit halvvägs runt tjärnen såg jag först en liv-boj och sedan ett vindskydd. Började tycka det var rätt underligt att man hade vindskydd på bägge sidorna men det visade sig att jag faktiskt redan hade tagit mig hela vägen runt.

Så resan hemmåt påbörjades och när jag kommit ungefär halvvägs ser jag 2 älgar stå betandes vid vägkanten. Självklart stannar jag bilen för att få med även dessa på kort, men när dessa hör bilen blir de rädda och börjar springa till skogs, och när kameran är framme och bilen stillastående finns inte längre något spår av dem.

I morgon får det bli en annan runda nån annan stans.