Innebandy och Formel 1

Idag var det dags för innebandypass nummer två för säsongen. Orken var mycket bättre idag än vad den var för en vecka sen. Kan säkert bero en hel del på att jag den här gången var utvilad efter en riktigt slapp helg jämfört med fest kvällen innan förra gången. 3 matcher och 2 timmar hann vi med att spela innan det var dags att bege sig hemmåt för att duscha innan sista loppet i Formel 1 för säsongen skulle åkas.

Väl hemma fastnade jag framför tvn och såg sista 20 minuterna av Livorno-Lazio, förlust igen för Livorno och inte allt för ljust läge i tabellen för tillfället. Sen en snabb dusch och iväg till Thomas för att sen förflytta oss vidare till gärdesskolans fritidsgård som Joel lyckats låna, eftersom han jobbar där.

För de som förstår sig på F1 så var det tydligen riktigt ovanlig spännande inför det här loppet. Sista loppet på säsongen och 3 förare med möjlighet att bli världsmästare. Jag själv är väl inte den med det största F1-intresset även om det kan vara rätt ok att titta på. Jag följer inte alls med i poängtabeller och vad som händer. Jag bryr mig heller inte ett dugg om vem som vinner, även om jag lite i smyg håller på Kubica, mest därför att jag tyckte namnet lät tjeckiskt när jag först hörde det. Fick senare reda på att han var polack men det är väl av mindre intresse.

Hur som hellst ska jag inte ge mig på att kommentera loppet, sånt finns det andra med bättre kunskap som kan göra mycket bättre. Istället tänkte jag kommentera Daniels minspel under loppet.

Daniel har en favourit som heter Kimi Raikonen som var en av de tre som hade chans att vinna VM-titeln. Kimi fick en rätt bra start medans de bägge andra med vinstchans inte fick det vilket gjorde att Daniel såg förhoppningarna om en VM-titel för sin favourit.

Omständigheter gjorde att en av de andra två hamnade långt ner i fältet, men han började avancera mer och mer. Kimi skulle ta hem titeln om han inte tog sig upp till 5:e plats eller bättre och i takt med att han avancerade i fältet (och med psykologist taktiskt placerade kommentarer) blev Daniel mer och mer nervös för utgången.

Han börjar prata väldigt mycket och snabbt samtidigt som han trummar nervöst på bordet med händerna, för att sen övergå till att halvt gömma ansiktet bakom keps eller händer. I sista reklampausen är loppet istort sett avgjort, vilket jag misstänker att Daniel visste inombords men vägrar att erkänna det. Han kan nu inte längre sitta still utan måste ställa sig upp "för att sträcka på benen" och går då fram och tillbaka samt utbrister "Jag har alltid gillat Trulli... åtminstone i det här loppet".

Loppet kommer igång igen och Trulli går in i depå, vilket han enligt Daniel inte ska göra då han ligger före den förare som absolut inte får avancera mer i loppet. Det där med att han alltid gillat Trulli är nu förbytt till ett "Jag har aldrig gillat Trulli".

Loppet närmar sig sitt slut och endast 4 varv återstår innan Daniel för första gången i sitt 10-åriga Formel 1-intresse kommer att få se sin favourit vinna VM. Han lutar sig frammåt och greppar ett stadigt tag om bordet framför sig. En hand på varsin sida. Där sitter han tills ett varv återstår och håller fast bordet. Inför sista varvet lutar han sig bakåt och vågar nästan inte titta. När allt är klart och Kimi är klar segrare höjer han bägge armarna och sitter där ett bra tag med dem i luften utan att säga något.

Så grattis Kimi till VM-titeln... och grattis Daniel till Kimis titel.