Ska alla texter tolkas ordagrant?

Sitter och läser vad som hänt enligt skvallerpressen (Aftonbladet, Expressen osov) och hittar artiklar som får en att minnas 80-talets debatt om den hemska hårdrocken som ungdommen då lyssnade på.


Den här gången handlar det om Emil Koverot som precis blivit klar med sin utbildning till lärare och rätt snart fick anställning som estetlärare på Hammargymnasiet i Gamleby. Att han på sin fritid spelade i ett band som heter Blodsrit, sågs på anställningsintervjuerna som en merit.

Men sen hände något. Det hann gå en vecka och skolans rektor hade letat upp hans band på internet. Texterna i de låtar bandet framförde valde han att tolka ordagrant som om de var något slags manifest för ett planerande av att leda skolans elever till ett blodbad. Självklart fick Emil inte vara kvar som lärare.

Rektorn förklarar sitt handlande för Expressen med att:

– De står för självmordsförhärligande och påtalar livets meningslöshet. Det är mycket våld och blod. Det funkar inte hos oss, det stämmer inte med skolans värdegrund, säger Sven Torstensson
– De går inte att undervisa jag-svaga elever på gymnasiet med sådana åsikter. Föräldrarna skulle inte gilla det heller.

Till Aftonbladet säger samma rektor:

-Jag har inget emot hårdrock. Det här har att göra med den grundinställning som bandet ger uttryck för och som han ger uttryck för att han stödjer.

Några tankar på att försöka sig på att dels skilja på vad som är arbete och vad som är fritid försöker han sig inte på. Inte heller är det särskillt intressant att försöka sig på att tolka texter för just vad de är, nämligen låttexter och inte ett politiskt manifest.

Jag är övertygad att om herr rektor aldrig hade hört talas om Emil och någon valde att diskutera konst i allmänhet med honom så skulle han nog med allra största sannolikhet hålla med denne någon om att även musik är en konstform. Alla varken kan eller ska gilla alla former av konst eller för att bryta ner det till vad det gäller här så gillar alla olika former av musik. Personligen har jag aldrig hört en endaste låt av Emils band och inte heller läst deras texter, det är till och med för mig totalt ointressant i frågan. Det herr rektor ska basera sina anställningar på är inte vilken form av musik hans anställda lyssnar på eller själva spelar om kvällarna, utan hur han/hon sköter sitt arbete på arbetstid.

En annan anledning som angavs av rektorn för att upphäva anställningen var att det i lärarkåren fanns pingstvänner som inte skulle tolerera Emils musikstil. Samma sak där. Alla varken kan, ska eller bör gilla alla musikstilar. Det man däremot både kan och ska är att acceptera att det alltid finns någon som gillar den typ av musik du själv ogillar.