När änglar dör

Fredrik lyckades övertyga mig för ett antal månader sedan att jag skulle läsa "När änglar dör" av Andreas Roman. Tanken var att jag skulle låna boken av honom.

Nu föll det sig så att eftersom Fredrik är upptagen med att träna teater så jag inte har hunnit träffa på honom på ett tag och därför inte kunnat låna den än. Däremot så pratade jag med min granne igår som också läser en del.

Han frågade utan vidare om jag kände till Andreas Roman, vilket jag ju gjorde eftersom jag redan kommit överens med Fredrik om att jag skulle låna När änglar dör, så det talade jag om för honom.

Det visade sig då att grannen just hade läst den boken och tyckte att jag skulle låna den av honom, så istället för att invänta nästa gång jag befann mig i närheten av Fredriks bostad så lånade jag den av honom istället.

Nu har jag bara hunnit med lite av inledningen av den, så jag kan inte säga något om boken än, men man får hoppas att den är bra.

Tittar man på Bokus så står följande att läsa om boken

"De fallna änglarna rasade fram över världen med brinnande svärd, och förblindade av hat jagade de människorna som skräckslaget flydde för sina liv. Det var en skoningslös slakt och människorna gjorde inga försök att försvara sig. Hur skulle de kunna värja sig mot änglars raseri?"

Andreas Roman har tagit ett avsteg från den klassiska fantasyn och griper sig istället an legenden om Satan. I jagform berättar den onde om sin egen syn på historien, från Skapelsen och framåt.