Playing with fire

Man hinner göra en hel del saker när man inte går i skola som man inte hann med när man fortfarande hade skolan att tänka på.

Till exempel sådant som att läsa böcker som inte har med skolan att göra. Är man dessutom lite småsjuk så passar det alldeles utmärkt att inte göra mycket alls efter jobbet, så därför tog jag mig tid igår att ta mig igenom det sista i den andra boken i Stieg Larssons, millenieserie - Flickan som lekte med elden.

Jag ska inte ge mig på att beskriva handlingen särskilt ingående, men i den här boken så får Lisbeth Salander en mer framstående roll.

Två av Mikael Blomkvists författarvänner hittas mördad och polisens spår leder till att den skyldige misstänks vara Salander. En förundersökning av hennes liv görs som mer eller mindre kommer fram till att hon har olika former av psykiska handikapp, är medlem i en lesbisk satanistisk organisation och tycker om att döda folk.

Kanske är poliserna lite stelbenta i sina tankar där i och för sig.

Över lag så är boken minst lika bra som den första i serien, men är det egentligen tillåtet att låta en sån här bok sluta på det sättet den gör? Nu läser jag ju i och för sig det här långt efter alla andra så för min del så behöver jag inte ge mig på att vänta ett år på uppföljaren.

Män som hatar kvinnor

Tog mig igenom den sista delen av första boken i Stieg Larssons Milleniumtriologi, Män som hatar kvinnor, igår.

Jag har väl lite grann utgått ifrån att Stieg Larssons böcker ska ha varit väldigt uppskrivna i media, och mest ha blivit lite av en kultgrej att läsa eftersom att de gavs ut efter hans död.

Men helt rätt i mina förutfattade meningar kan jag ju inte säga att jag hade. Den första boken i triologin var definitivt en bra bok om man bestämt sig för att läsa just en svensk deckare.

Boken börjar med att tidningsreportern Mikael Blomkvist döms till ett kort fängelsestraff för förtal, efter att i en artikel ha pekat ut finansmannen Wennerström som en skurk. Han väljer att hellre ta sitt fängelsestraff än att försvara sig och därmed avslöja sina källor. Som en följd av sitt straff så tar han en time out från tidningen Millenium och erbjuds ett uppdrag som går ut på att han ska skriva en krönika om familjen Vanger.

Krönikan verkar mer vara ett sätt att locka honom till det som är det verkliga huvuduppdraget, nämligen att rota i det förflutna för att hitta någon ledtråd i vad som hände Harriet Vanger när hon spårlöst försvann för 40 år sedan.

Han inser efter en tid att han kommer att behöva research-hjälp och kommer då i kontakt med Lisbeth Salmander. En ung undergroundtjej som samlar på piercingar och tatueringar och dessutom agerar professionell hacker på fritiden.


Själva historien i sig innehåller i och för sig en del brister, men utgår man ifrån att det hela är just fiction så funkar det att bortse från dessa. Boken är utan tvekan så pass intressant att jag nu kommer att fortsätta med att gå in på nästa del i berättelsen (Flickan som lekte med elden).

Mig äger ingen

Med risk för att bli lite väl mycket Litteraturblogg av det hela så fortsätter jag med mina Boktips. Började fuskläsa (ljudbok) "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg i helgen när jag var ute och rensade ogräs i rabatterna, och har sen dess fortsatt att lyssna mig igenom den.

Jag kan väl inte säga att jag innan boken hade särskillt stor koll på Åsa Linderborg, förutom att hon är en sån där som skriver på kultursidorna i Aftonbladet. Sidor jag för övrigt läser väldigt sällan. Däremot så hade jag såpass mycket koll på att hon nog var en rätt vettig person, baserat på det lilla jag läst.

Den här boken däremot var en sån, som om jag hade läst den i riktig bokform hade varit en bok man helst inte hade velat lägga ifrån sig. För mig blev det istället att jag inte ville sluta lyssna på den.

En blandning mellan en självbiografi över hennes egen uppväxt och en biografi över hennes alkholiserade far som ensam uppfostrade henne. Gillar man denna typ av biografiska böcker så ska man absolut läsa den här.

Eftersom jag är lite lat av mig så kopierar jag "beskrivningen" av boken, så som det står skrivet på bokus.com

En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.
Leif är den lokala fotbollsstjärnan som gifter sig ung och tar jobb på fabriken där både hans pappa och bröder jobbar. Han är en schablon av den manlige arbetaren.
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om sin pappa, om manlighet och klass.

Men i Mig äger ingen växer en annan, mer komplex, bild fram. Åsa Linderborgs pappa är totalt stolt över sitt arbete - men hatar det innerligt, han sköter inte hygienen - men är en pedant i hemmet, han drömmer om socialismen - men föraktar de som organiserar sig. Han är utlevande och drastisk, men också hämmad och blyg. Alkoholen är ständigt närvarande i vardagen.

Med den värkande kroppen full av känslor försöker han lotsa sig själv och sin dotter genom ett snabbt föränderlig folkhem från 1970-talet till i dag.

"Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa. Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit "Sprit" och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna... Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han."

Känns lite som att jag kommit in i en litterär period nu, så jag har redan börjat fundera på vad jag ska ge mig på som nästa bokprojekt. Lutar lite grann åt att jag ger mig på Stieg Larssons Millenietriologi som jag inte läst ännu. De flesta som har läst de böckerna verkar ju tycka att det är bra böcker i alla fall.

När änglar dör

Fredrik lyckades övertyga mig för ett antal månader sedan att jag skulle läsa "När änglar dör" av Andreas Roman. Tanken var att jag skulle låna boken av honom.

Nu föll det sig så att eftersom Fredrik är upptagen med att träna teater så jag inte har hunnit träffa på honom på ett tag och därför inte kunnat låna den än. Däremot så pratade jag med min granne igår som också läser en del.

Han frågade utan vidare om jag kände till Andreas Roman, vilket jag ju gjorde eftersom jag redan kommit överens med Fredrik om att jag skulle låna När änglar dör, så det talade jag om för honom.

Det visade sig då att grannen just hade läst den boken och tyckte att jag skulle låna den av honom, så istället för att invänta nästa gång jag befann mig i närheten av Fredriks bostad så lånade jag den av honom istället.

Nu har jag bara hunnit med lite av inledningen av den, så jag kan inte säga något om boken än, men man får hoppas att den är bra.

Tittar man på Bokus så står följande att läsa om boken

"De fallna änglarna rasade fram över världen med brinnande svärd, och förblindade av hat jagade de människorna som skräckslaget flydde för sina liv. Det var en skoningslös slakt och människorna gjorde inga försök att försvara sig. Hur skulle de kunna värja sig mot änglars raseri?"

Andreas Roman har tagit ett avsteg från den klassiska fantasyn och griper sig istället an legenden om Satan. I jagform berättar den onde om sin egen syn på historien, från Skapelsen och framåt.

Bok-enkät

Lika bra att fortsätta när jag ändå är igång med att skriva inlägg. Hittade en sån där enkät som sprider sig mellan bloggar som jag tänkte att jag ju kunde ta och fylla i. Mest som utfyllnad för att folk inte ska klaga på att det aldrig kommer något nytt i min blogg.


1. Vilken bok läste du senast?
- Agenten av John Grisham. Började läsa den för säkert över ett år sedan men läste aldrig klart den då. Istället hamnade den i en låda i nattduksbordet och jag började med något annat istället. Hittade den för några dagar sen och bestämde mig för att läsa klart det jag hade kvar i den. Har iofs. 2-3 kapitel kvar att läsa, men eftersom den nästan är klar får den bli svaret på frågan.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
- Det har jag inte bestämt än. Har flera böcker här hemma som jag tänkt att jag ska läsa men inte gjort än. Så någon av dem blir det väl.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
- Det beror på hur man räknar. Ser man efter antalet olika författare så är det nog rätt nära 50/50 men om man ser till antalet böcker så hjälper nog alla Stephen Kings böcker till att ge ett rätt stort övertag av manliga författare.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
- Nej

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
- Varierar en hel del. Ibland väljer jag efter tips från vänner. Ibland väljer jag en bok efter att ha läst något av samma författare innan som jag gillat och ibland blir det något helt okänt bara för att det lät intressant när jag läste om boken.

6. När blir en bok för lång?
- En bok blir inte för lång. I alla fall inte så länge det är givande handling i den. Ibland kan alltså en bok på 500 sidor vara lagom lång, medan en annan bok på 100 sidor är för lång.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
- Ja, vissa böcker är bättre att läsa på sitt originalspråk eftersom en del översättare inte alltid har förmåga att skriva den svenska versionen på ett sätt som ger boken en rättvis behandling.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
- Ingen alls tror jag. Har rätt många vänner som är allergiska mot att läsa, så att försöka övertyga dem vore nog bortkastad tid.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
- Ja, även om jag gärna vill läsa klart något jag börjat läsa. Är boken dock totalt ointressant så har det väl hänt att jag slutat läsa den, men jag ger då i alla fall den en chans i en 100 sidor eller så.

10. VIlken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
- Den är väldigt blandad, så kan nog inte säga att någon bestämd genre dominerar över andra.