Ska alla texter tolkas ordagrant?

Sitter och läser vad som hänt enligt skvallerpressen (Aftonbladet, Expressen osov) och hittar artiklar som får en att minnas 80-talets debatt om den hemska hårdrocken som ungdommen då lyssnade på.


Den här gången handlar det om Emil Koverot som precis blivit klar med sin utbildning till lärare och rätt snart fick anställning som estetlärare på Hammargymnasiet i Gamleby. Att han på sin fritid spelade i ett band som heter Blodsrit, sågs på anställningsintervjuerna som en merit.

Men sen hände något. Det hann gå en vecka och skolans rektor hade letat upp hans band på internet. Texterna i de låtar bandet framförde valde han att tolka ordagrant som om de var något slags manifest för ett planerande av att leda skolans elever till ett blodbad. Självklart fick Emil inte vara kvar som lärare.

Rektorn förklarar sitt handlande för Expressen med att:

– De står för självmordsförhärligande och påtalar livets meningslöshet. Det är mycket våld och blod. Det funkar inte hos oss, det stämmer inte med skolans värdegrund, säger Sven Torstensson
– De går inte att undervisa jag-svaga elever på gymnasiet med sådana åsikter. Föräldrarna skulle inte gilla det heller.

Till Aftonbladet säger samma rektor:

-Jag har inget emot hårdrock. Det här har att göra med den grundinställning som bandet ger uttryck för och som han ger uttryck för att han stödjer.

Några tankar på att försöka sig på att dels skilja på vad som är arbete och vad som är fritid försöker han sig inte på. Inte heller är det särskillt intressant att försöka sig på att tolka texter för just vad de är, nämligen låttexter och inte ett politiskt manifest.

Jag är övertygad att om herr rektor aldrig hade hört talas om Emil och någon valde att diskutera konst i allmänhet med honom så skulle han nog med allra största sannolikhet hålla med denne någon om att även musik är en konstform. Alla varken kan eller ska gilla alla former av konst eller för att bryta ner det till vad det gäller här så gillar alla olika former av musik. Personligen har jag aldrig hört en endaste låt av Emils band och inte heller läst deras texter, det är till och med för mig totalt ointressant i frågan. Det herr rektor ska basera sina anställningar på är inte vilken form av musik hans anställda lyssnar på eller själva spelar om kvällarna, utan hur han/hon sköter sitt arbete på arbetstid.

En annan anledning som angavs av rektorn för att upphäva anställningen var att det i lärarkåren fanns pingstvänner som inte skulle tolerera Emils musikstil. Samma sak där. Alla varken kan, ska eller bör gilla alla musikstilar. Det man däremot både kan och ska är att acceptera att det alltid finns någon som gillar den typ av musik du själv ogillar.

När moralpaniken kom till stan...

När jag en gång i tiden växte upp så hände det att jag hade musikaliska perioder där jag lyssnade på vad som på den tiden kallades hårdrock. Nu var jag ju rätt långt ifrån ensam om det på den tiden. Den vuxna världen reagerade självklart på den nya hemska musiken som deras barn lyssnade på.

I tidningarna skrevs det om denna satanistiska musik vi lyssnade på och om man inte skulle lyckas stoppa denna trend skulle vi få en generation som spenderade sina dagar med att delta i diverse satanistiska ritualer där djur och människor skulle offras.

Nu lyckades man väl inte direkt stoppa den musiken, men musiktrender ändras ju som bekant. Så annan sorts musik kom, som självklart ansågs snällare och så var den debatten död. Men vad hände med oss som faktiskt lyssnade på dessa hemska satanister? Sitter vi i våra mörka rum och offrar oskyldiga djur i hemska ritualer idag? Eller är vi helt enkelt vanliga människor som lever ett liv som alla andra?

Ja en övervägande del lever nog vad man kan kalla ett normalt liv. Vissa gör det väl inte, men garanterat av andra orsaker än den musik de lyssnade på under sin uppväxt. Att vissa tyvärr hamnar snett i livet har alltid hänt, detta oavsett vilken musik de lyssnar på eller för den delen vilka filmer de väljer att se, vilka tv/datorspel de väljer att spela. Ändå har moralpaniken alltid letat dessa lätta saker att skylla på. Det okända är farligt och allt var bättre på Hylands tid.

Nu sitter jag och läser en debattartikel i Expressen, skriven av Anders Bergsten som är KD-politiker här i Bollnäs. Han har hakat på moralpaniken och utsett datorspelet Grand Theft Auto IV som roten till allt ont.

Han nämner en del tragiska skolmassakrar som ägt rum och kopplar det sedan till det faktum att de som utfört dessa också spelat "våldsamma" spel som Counter Strike. Självklart går det att försöka göra en sådan koppling, men det är knappast orsaken till tragedierna.

De han nämner som exempel har också andra gemensamma nämnare. De har samtliga använt sig av seretoninhämmande psykotropiska mediciner såsom prozak eller liknande. Just denna del är något vanligt återkommande vid liknande tragiska dåd. Varför väljer inte Anders Bergsten att leta samband där?

Istället ska det skrikas om censur över något han förmodligen aldrig ens provat att spela. Jag hoppas att jag själv inte kommer att drabbas av samma moralpanik när jag blir vuxen på samma sätt som Bergsten.

Under min uppväxt hade vi Siewert Öholm som ropade att vargen kommer angående hårdrocken. Idag är det Anders Bergström som ropar att samma varg kommer, även om den har bytt utseende lite, men 20 år brukar ju förändra utseendet en del.

När ska man sluta att jaga dessa symboliska vargar och istället ta tag i de verkliga problemen?

Siewert Öholms moralpanik