fredag 29 augusti 2008

En kastratsångares öden och äventyr

Förr i tiden brukade man kastrera barn som tyckte om att sjunga. Eller kanske mer sant barn som andra tyckte om när de sjöng. Detta för att man inom kyrkokörerna ville ha tillgång till sångare som kunde sjunga i höga toner, vilket kunde vara ett problem när kvinnor inte var tillåtna i dessa körer. Lösningen blev alltså att man kastrerade gossebarn och därmed förhindrade dem från att hamna i målbrottet.

Det man funderar över när det kommer till dessa sångare är om det stod till så att de kastrerades eftersom de var rätt duktiga på att sjunga som barn. Om så var fallet så borde ju ryktet börja gå rätt snabbt bland barnen och om de hade minsta lilla vett i skallen så borde de genast försämra sin sång tillräckligt mycket för att slippa kastrering.

Ett annat scenario är ju att man gjorde ett slumpmässigt urval av gossebarn som sedan kastrerades för att sedan sitta och hoppas att dessa kunde lära sig att sjunga tillräckligt bra i efterhand.

Jag hoppas nästan att det var som i mitt andra scenario, för då finns det fortfarande hopp för min katt Chili. Han kastrerades nämligen idag och innan kastreringen kunde han inte sjunga rent. Eller han kunde inte ens säga mjau som normala katter. När han försökte lät det mest bara Pssss från honom. Nu när han tagit sig till kastratsångarnas sida kan det kanske bli ändring på det där

måndag 25 augusti 2008

Om att bli en figur i ett dataspel

Daniel är en sån som spelar diverse Fifa-spel på sin dator. I den senaste versionen (Fifa 08) kan man göra egna lag och designa egna spelare till dessa lag, något man säkert kan i äldre versioner också.

I alla fall så har Daniel nu tillverkat ett lag som heter BK Solrosen och där placerat spelare som är de som spelat fotboll när vi agerat fotbollsspelande de senaste åren.

Nyfiken som jag är så vill jag ju gärna se hur jag avbildats. Så Daniel får under hot skicka ett screenshot. Här kommer resultatet...


Likt hur jag avbildar mig själv i verkligheten?

Det var alltså en sån film

Jag hann faktiskt med att göra lite mer än bara att jobba i helgen, även om jag var riktigt lat och inte fick många knop gjorda. I alla fall hade jag blivit tipsad av grannen att jag skulle se en film som heter You don´t messs with Zohan.

Namnet på filmen hade jag visserligen hört, men mer än att det fanns en film som hette så hade jag ingen koll på. I alla fall så visade det sig att filmen i fråga var en komedi och en sån sorts komedi som innehåller Adam Sandler.

Adam Sandler heter i filmen Zohan och är nån slags superhjälte i den Israelsika militären. I filmer har superhjältar alltid en motståndare som är nästan lika stark eller bra som de själva är. Här handlar det om den Palestinske terroristen Phantom som spelas av John Turturro.

Zohan har redan gripit honom en gång, men den gången så använde sig de israeliska myndigheterna honom som utbyte för att få israeler som hölls fångna frigivna. Zohan får därför i uppdrag att fånga in honom igen, men Zohan är inte alls intresserad av att agera militär superhjälte längre. Han vill flytta till USA och klippa hår.

Så han fejkar sin egen död och rymmer landet för att ge sina drömmar en chans. Självklart får någon av hans gamla fiender syn på honom där borta i USA och han får ta på sig superhjälterollen ännu en gång.


Nu antar jag att om någon orkat sig på att läsa min sammanställning av vad filmen handlar om så får nog den personen ett intryck av att filmen i sig nog är rätt tramsig och inte alls värd de nästan 2 timmar man skulle spendera för att se den. Isåfall har jag faktiskt lyckats i min sammanställning. Väljer ni dessutom att lita på mig så kastar ni inte heller bort 2 timmar för att se filmen.

The Day That Never Comes

Det är ju bara nedräkningen kvar till Metallicas nya album Death Magnetic släpps nu (12 september) och i torsdags såg den första singeln dagens ljus.

Nu ska man väl kanske inte ha allt för höga förväntningar på den här skivan, med tanke på att Metallicas storhetstid utspelade sig för rätt länge sen. Vändningen mot sämre tider kom i samband med att man gav ut sitt "Black Album" om jag ska ge min åsikt på det hela.

Precis som man kan vänta sig så sägs nya plattan vara en tillbakagång till det gamla Metallicasoundet, vilket gör att åtminstone jag blir lite nyfiken på nya singeln "The day that never comes".

Nu när jag har lyssnat så visar det sig dock att åtminstone för denna singel så handlar det gamla soundet om att gå tillbaka till hur man lät på Black Album/Load/Reload. Kanske är det mer komersiellt gångbart att göra så än att gå hela vägen tillbaks till sina rötter. Eller så var det bara singeln det blev så med och resten av albumet är bättre? Ja det lär ju visa sig om nån vecka.

Dålig fart

Det har varit så dålig fart i bloggen den senaste tiden att slowmotion nu skulle kännas som ett världsrekord på 100 meter.

Anledningen till att det inte skrivits mycket har inte riktigt att göra med att jag är för lat eller så, även om det nog också spelar in, utan att det har hänt absolut noll den senaste tiden i mitt liv.

Har börjat min praktik på Hedens omvårdnadscenter (varit där i 2 veckor nu) så där har måndag-fredag försvunnit två veckor i rad. Sen så när det var helg nu senast så jobbade jag dessutom igen, så inte heller lördag och söndag fanns över till att aktivera mig tillräckligt intressant för att ha något vettigt att skriva om.

Får väl helt enkelt ta mig i kragen och se till att uppdatera lite tätare igen.

söndag 17 augusti 2008

Sista gången?


Det blev fotbollsspelande igår för första gången på rätt många veckor nu. Var faktiskt rätt skönt att få röra sig och springa lite igen, även om stor del av löpningarna när vi spelar utspelas i stillbilder.

Nu är väl frågan om det var sista gången vi lyckas samla ihop tillräckligt många för att kunna spela. Sen fotbollsspelandet inleddes har många lämnat Bollnäs, men luckor efter dessa har kunnat fyllas ut med nya spelare. Nu är det åter dags för spelarflykt.

Åslund flyr Bollnäs för Uppsala till veckan, Joel flydde idag till Södertälje och Thomas har bara nedräkningen kvar innan han flyr till Kumla.

Kvar nu från originaluppsättningen finns enbart undertecknad och 2 Sundströmsbröder kvar på orten.

lördag 16 augusti 2008

Fest åt bägge hållen

Nu var det i och för sig ett rätt många dagar sedan Daniel och Ida-Karin bytte lägenhet, men någon riktig inflyttningsfest hade det inte varit där än. Så nu när Rikard var "hem" till Bollnäs på besök så ansågs det passa bra med inflyttningsfest.

Fredrik ska dessutom till veckan lämna Bollnäs för Uppsala, så för att slå ihop allt så fick det bli en utflyttningsfest också.


För egen del blev det en rätt lugn kväll. Skulle upp tidigt morgonen efter så hade inte inhandlat några ölhaltiga drycker utan skulle enbart agera närvarande för att vara social. Fredrik hade dock hittat ett recept på en drink som hette samma som mig, så en sån var jag ju tvungen att smaka. Sen tyckte Daniel att han hade nån öl för mycket så han lurade i mig nån sån också.

Däremot blev det hela en bra bit senare än jag hade planerat, så många timmar sömn blev det inte, men det var ändå inga problem att ta sig upp och ta sig till praktiken dagen efter.

Kronologisk sörja

Har inte uppdaterat här på några dagar nu, fast har en del inlägg som ska skrivas. Dessa kommer nog inte att komma i någon kronologisk ordning. Men först ska jag spela lite fotboll.

Det får ni stå ut med

Om Svenska Dagbladet hade varit OS-arrangör

Sverige har visst tagit 2 medaljer till i OS sen sist jag nämde något om tävlingarna. Först var det en till cyklist som följde damcyklisternas linje med att ta silver och därefter var det dags för Ara Abrahamian att äntligen ta den där guldmedaljen han blev blåst på för 4 år sedan.

Så var det tänkt, men han hade oturen att lottas mot en Italienare i semifinalen och Italien saknar guldmedaljör inom brottning samtidigt som högsta hönset inom brottningsvärlden är just italienare. Högsta hönset är dessutom bäste vän med den som utsågs att dömma Aras semifinal.

Vid ställning 1-1 efter 2 ronder bestämmer dommaren i paus att något måste göras. Italienaren utses till segrare och ingen hittills har fattat varför Abrahamian bestraffats. I vilket fall så övertalades han att ställa upp i bronsmatchen som han vann och vid prisutdelningen så tog han emot sin medalj, lämnade pallen och la medaljen mitt på brottningsmattan innan han lämnade arenan.


Ara lär nog bli den enda i dessa spel som tackar nej till sin medalj, men vi som är såpass gamla att vi fortfarande kommer ihåg att Sverige en gång hade en skidåkare som hette Thomas Wassberg kommer kanske ihåg att han också uppmärksammat tackade nej till sin medalj. Då rörde det sig visserligen inte om något OS, utan om Svenska Dagbladets Bragdmedalj.

Han har fortfarande efter 28 år inte tagit emot den medaljen, men i statistiken står han fortfarande som segrare. Svenska Dagbladet "lagrar" dessutom medaljen åt honom ifall han nån gång skulle få för sig att han kanske skulle vilja ta emot den, men hittills har han tackat nej vid varje förfrågan.

IOK var inte alls lika tålmodiga med Aras medalj. Här tog det bara ett par dagar så var han diskvalificerad från hela OS och fråntagen sin medalj.

Hade Svenska Dagbladet stått som arrangör så hade man väl aldrig låtit Ara få glömma detta OS, utan med jämna mellanrum försökt få honom att ta emot en medalj han inte ville ha.

Nu törs jag inte gissa mig till hur mycket av det som skrivits om uppgjorda vinnare, hot och mutor inom brottningsvärlden som verkligen stämmer med verkligheten, men jag vet att när det börjar lukta döda djur så brukar katten ha tagit in något och gömt undan så att man får leta.

Kanske är dags för internationella brottningsförbundet att leta döda djur nu också och göra upp med katten en gång för alla.

tisdag 12 augusti 2008

Lei capisce l'italiano?

Nu har jag nog tagit mig vatten över huvudet, men det får jag stå ut med. Fick ett infall igår om att det skulle kunna vara kul att kunna klara sig åtminstone hjälpligt på något mer språk än svenska och engelska. Kan i och för sig lite tyska, men det är både ett rätt tråkigt språk och något jag borde ha behärskat bättre än jag gör efter att ha läst det i 7 år back in the school days.

I alla fall så bestämde jag mig för att ge mig på Italienska, med hjälp av en sån där "lyssna och repetera-kurs". Har kört igenom första lektionen nu som bestod i att jag först fick lyssna på en konversation som såg ut som följer (ber om ursäkt för en förmodligen väldigt dåligt stavad italienska)

-Scusi. Lei capisce l'inglese?
-No signore. Io non capisco l'inglese
-Io capisco un po l'italiano
-Lei americano?
-Sì signorina


Sen bröts det samtalet ned ord för ord så att man dels fick lära sig innebörden och dels lära sig hur de ska uttalas. Inte alls särskillt krångligt hittills faktiskt. Han den där nissen som lär ut är Amerikan, förmodligen därför konversationen gick ut på att jag skulle svara att jag var just amerikan också.

söndag 10 augusti 2008

Första medaljen hemplockad

Nog för att jag ibland nog kan anses vara lite av en idrottsgalning när det kommer till intressen, och gärna kliver upp mitt i natten för att spendera tid framför tv´n om det går något intressant mästerskap på delar i världen som har rätt så annorlunda tidzoner än vi har här i lilla Sverige, men inatt hade jag tänkt sova gott.

Så blev det inte riktigt. Jag vaknade av mig själv lite innan 4 i natt och tänkte att, ja varför inte.. jag kan ju kliva upp och titta på finalerna i simning, så sagt och gjort så gjorde jag det. Efter simningen blev det lite handboll innan jag beslutade mig för att sova lite igen. Då framför damernas cykellopp.

På förhand hade det pratats om att det skulle finnas möjlighet till att en svenska skulle finnas med bland de tänkbara medaljörerna. Det var alltså Susanne Ljungskog de pratade om då. Jo hon höll sig väl framme i klungan hela loppet och slutade tillslut på en plats runt 20. En annan svenska som nog inte lika många kände till i förväg är Emma Johansson. Hon var den piggaste av svenskarna idag, och när det avgörande rycket kom så var hon den av dem som hängde med och i slutspurten så hängde hon med så pass bra att hon tog hem silvermedaljen.


Så ett grattis är väl på sin plats. Nästa gång så lovar jag dessutom att i förhand veta vem hon är också. Ser i statistiken att hon faktiskt har en 6:e plats i VM på meritlistan, så helt okänd inom cykelsportvärlden bör hon ju inte vara.

lördag 9 augusti 2008

Bakdag

Det händer väl knappast ofta, men i samband med att dagens direktsändningar av OS avslutades så koms det på att kladdkaka nog skulle vara gott. Så sagt och gjort fick det tillverkas en sådan.

När jag ändå hade tankarna i bakverk så insåg jag att jag var i behov av att handla frukost till i morgon. Nej tänkte jag, det ska gå ändå.. sen bakade jag en dubbel sats med tekakor.

Nu hoppas jag att jag lyckades göra dem ätbara också... det är sånt som visar sig imorgon bitti.

fredag 8 augusti 2008

Dagens googlare

Var ett tag sen jag kollade upp hur folk sökt sig hit nu, så jag bestämde mig för att ta en koll. Inte så många roliga sökningar, men fastnade åtminstone för en som var lite passande så här i tider för olympiska spel.


Nu vet jag inte riktigt vad han/hon var ute efter att hitta här. En guide för hur man använder en gammal videoapparat för att spela in program? Någon annan som också skulle spela in invigningen för att känna att han/hon inte var ensam om detta? Eller handlade det bara om att hitta tider för när det skulle sändas i tv? I senare fall så var det i alla fall en ganska så onödigt mycket längre sökning än vad som borde ha behövts.

Sidoprojekt

Det har varit en del tankar i bekantskapskretsen om att ge sig på diverse webprojekt. Daniel har planer som det inte riktigt är känt hur långt gångna de är. Inte ens vad planerna innebär om jag har förstått det hela rätt.

Gissningsvis har det någon slags anknytning till pod-radiosändningar. Fast det kan ju lika gärna vara något annat.

Fredrik skulle dessutom till att börja med något. Vad verkade han inte ens veta själv, mer än att han kände för att programmera hemsidekod.

Jag själv har inte gett mig in på att bygga sådant på en massa år. Mest eftersom tiden inte funnits till det. Dessutom har jag inte haft några vettiga idéer till att göra något av. Nu däremot tycker jag mig ha funnit något som saknas på nätet och har därför lite lösa funderingar på att ge mig på att göra något åt det, så jag ska väl ge mig på att kolla upp lite om hur möjligt det är att få upp det hela. Sen kommer det att bero lite grann på hur mycket tid det skulle krävas och hur krångligt det visar sig vara att få ihop det hela, om det nu blir av.

Ska i alla fall kolla lite på det och tänka efter om det kan vara värt det.

onsdag 6 augusti 2008

Tjuvstart och dopinghistorik

På Fredag så är det dags för årets upplaga av OS att inledas, och den här gången har man tänkt till lite grann. Eftersom det är 2008 i år så kan man få fram datumkombinationer som enbart innehåller 08. Därför ska OS invigas på Fredag som råkar vara 080808 om man ser det till datum.

Dessutom ska den olympiska elden tändas klockan 20:08 sett till Pekingtid.

Nu har man ju redan fuskat i det här och tjuvstartat redan idag med första omgången i matcher i damernas fotbollsturnering och i morgon är det herrarnas fotbollsspelare som ska tjuvstarta. Man tycker ju att man borde hinna med att spela alla matcher efter själva invigningen, men tydligen så finns det inte tid till det.

Svenska damlandslaget inledde idag med att förlora mot Kina med 2-1, så nämnda landslags förbannelse att inte vinna premiärmatchen i något större mästerskap håller i sig.

Sett till spelet så tycker jag i alla fall att man borde ha klarat av att om inte vinna, så åtminstone hålla oavgjort. Kina fick en riktig dröminledning med 1-0 redan i den 6:e minuten, men ju längre första halvlek gick, desto mer tog Sverige över spelet och mot slutet av halvleken så kvitterade också Lotta Schelin.

Andra halvlek så förtsatte Sverige att föra spelet, men verkade sakna viljan i avslutningarna. Den här halvleken så var det lite tvärtemot hur den första var. För ju längre matchen led, desto mindre orkade Sverige och till slut ledde det till att Kina åter tog ledningen utan att Sverige orkade jobba sig tillbaka.



Kina–Sverige 2–1 (1–1)

1–0 Xu Yuan (6), 1–1 Lotta Schelin (38), 2–1 Han Duan (72).

Varningar, Kina: Lou Jiahui. Sverige: Charlotte Rohlin.


Bäst på plan var helt klart matchen siste målskyttt Han, i sverige förmodligen målvakten Lindal.


* * *


Annars har mycket av OS rapporteringen dagarna innan spelens inledning handlat om ryssar som fått lämna in handduken i förväg efter att ha avslöjats vara dopade. IOK har tagit på sig hårdhandskarna och säger sig ha planer för att stänga av eventuellt dopade deltagare i 8 år om de ertappas.

Helt klart ett steg i rätt riktning, även om jag tycker att de kunde vara lite hårdare där. En gång dopad = aldrig mer välkommen i ett olympiskt spel borde det snarare vara. Då skulle nog fler tänka sig för några extra gånger innan de fuskar.


* * *

När man ändå är inne på doping och OS, så var det OS som utspelade sig i Mexico 1968 det första som man drogtestade deltagare för att se att de inte tagit några otillåtna preparat. Den förste som åkte dit i ett sådant test var svenske Hans-Gunnar Liljenwall som tävlade i modern femkamp.

Inför skyttemomentet i den tävligen tog han sig en par mellanöl för att lugna nerverna och därmed bli "stadigare på handen". Att han åkte fast ledde till att Sverige fick lämna ifrån sig bronsmedaljen i lagtävlingen dessutom.

Så nu när ryssarna avslöjas på löpande band, så ska vi komma ihåg att vi svenskar var först. Även om öl nog inte är lika prestationshöjande som vissa andra preparat som de aktiva som dopar sig idag använder.

måndag 4 augusti 2008

Major Björklund och kampen för att tas på allvar av terroristerna

Jag har lyckats hålla mig borta från att skriva om politiska saker här ett tag nu, men tänkte ge mig på att göra ett litet undantag idag. Tidigare i sommar röstades ju en massavlyssningslag igenom och de mest ansvariga för att göra det sa att kritiken kommer att lägga sig om ett par veckor.

Nu blev det inte riktigt så och istället började man försvara sig med att informationen om varför lagen skulle behövas inte har kommit ut. Inte så att man då i efterhand ger sig på att försöka förklara varför. Det räcker tydligen med att konstatera att så är fallet.

Sen har det varit en jämn ström om skriverier i frågan, men fortfarande har ingen av de högsta hönsen gett sig på att förklara vad som är så bra med lagen. Inte förrän nu då.

Sverige har ju sedan tidigare försökt att reta upp farliga element i mellanöstern för att kunna få känna sig delaktiga som måltavla för terrorangrepp. Lite grann för att få känna samhörighet med större och mycket tuffare länder som USA, men inte riktigt lyckats.

Till och med lilla Danmark lyckades efter att i en tidning ha avbildat profeten Muhammed i form av en karikatyrteckning. Den gången så eldades danska flaggor av skäggiga gossar där nere och uppmärksamhet lyste över Danmark.

Det kanske är där lösningen ligger alltså? Sagt och gjort så letar vi i lilla Sverige, som ändå är avsevärt mycket större än lilla Danmark (oavsett vem av oss som får ansvar för skåne dessutom), upp en konstnar som kan ta sig an uppgiften.

Lars Vilks hittas och han snickrar ihop en rondellhund föreställande samma profet. Den här gången kan vi inte misslyckas... eller jo det kunde vi ju. Inte många skäggiga gosssar eldade svenska flaggor och inga terrorhot av dignitet. Kanske var felet att vi inte först började med att försöka införa begreppet rondellhund i rätt delar av världen så att de där nere faktiskt visste vad en rondellhund är för något.

Jaha nu när det där misslyckades har i alla fall major Björklund lösningen. Vi ska fånga bin Ladin, då kommer folk att börja bry sig om oss också. Och fångar vi bin Ladin så kommer vi nog att utsättas för terrorhot och alla kommer tycka att FRA-lagen var det bästa beslut som fattats i riksdagen på åratal.

Nu finns det ju 2 saker i tankegången som inte riktigt stämmer här.

För det första så kommer vi inte att fånga någon Bin Ladin, och skulle vi mot förmodan göra det så törs jag lova att han inte heter Usama i förnamn.

För det andra så om svenska trupper i afganistan mot alla odds skulle träffa på nämnde Usama ute på gatorna där nere och ta in honom... vad ska vi då göra med honom?

USA lär ju vilja få lägga vantarna på honom och åtala honom. Lämnas han dit så kommer han med största sannolikhet att dömmas till döden. Vad säger svenskt rättsväsende om det? Får vi verkligen utlämna fångar som med stor sannolikhet riskerar att torteras eller dödas?

Kanske blir det så att det är majorens vänner där borta i Vita Huset som blir terroristerna vi då behöver FRA-lagen för att hålla borta. Bara det att få se Björklund och Reinfeldt försöka förklara för amerikanerna att "We have caught Bin Ladin, but you cant have him, because he can get killed and we have laws to not kill him i Sweden" på knagglig engelska med både Olofsson och Hägglund stående i bakgrunden för att också verka viktiga.

Nej du Björklund. Mig lurar du inte. Säg som det är istället. Du vill ha ett övervakningssamhälle och jag vill det inte.

Nästan som brännboll del 2

Även om första filmen i serien inte alls var såpass bra som jag kom ihåg det från början av 90-talet när jag såg den, så fick det bli att jag även kollade in uppföljaren en gång till.

Sammanfattningsvis kan man väl säga samma sak om den här filmen. Den var alltså inte alls lika bra som man kom ihåg att den varit när man såg den 1994. Den var nog till och med mindre bra än vad man kom ihåg att den var om man ska jämföra med första filmen.

Den här gången har laget helt andra förutsättningar för en bra säsong. De flesta av de bra spelarna från året innan när de överraskande vann sin serie är kvar och en del nya kommer in också.

I övrigt är det samma sak en gång till. Spelarna från året innan har inte riktigt lust att spela på samma nivå och förlusterna börjar radas upp, innan de en efter en börjar inse att de nog ska spela bra igen och därmed börjar vinna. Rätt förutsägbart alltså

söndag 3 augusti 2008

Freedom of speech?

Har för mig att jag läste nånstans om att det inrättades ett pris för årets mest korkade stämning när nån där borta på andra sidan Atlanten stämde en hamburgerkedja för att ha serverat varmt kaffe. Alltså inte för att kaffet var varmt utan för att hon hade brände sig på det.

Nu tror jag mig ha hittat årets vinnare, om tävlingen finns kvar. Eller vad sägs om 6 miljarder för att lite mild kritik mot en inhuman regim uppblandat med lite karma?

Fast jag vet inte riktigt vem som är mest korkad i det här fallet. De som stämmer Sharon Stone på det fantasibeloppet för att ha uttalat några svidande ord, eller om det är Sharon själv som så snart hon fick lite kritik för sitt uttalande tog tillbaka varenda ord för att hon inte ville verka kontroversiell.

Nästan som brännboll

Vi kör väl repris från förra helgen då. Först jobb 14-22 sen film. Kanske inte lika bra film den här gången, och definitivt inte i närheten av lika ny film. Dessutom har jag sett den här filmen massvis med gånger redan. Hade den på VHS back in the days som den var ny och tyckte då att den var bra, så när jag fick möjlighet att se den igen nu ikväll kunde jag inte riktigt låta bli.

Major League, eller "Värsta gänget" som de döpte den till i sverige handlar i vilket fall om Baseball-laget Cleevland Indians som inte vunnit något på åratal. En ny ägare tar över och planerar att placera laget på sista plats under den kommande säsongen, så att hon ska kunna flytta laget till en stad där det skulle vara mer lönsamt att husera i.

Därför ser hon till att värva ett gäng spelare som inga andra klubbar vill ha. Antingen för att de är för dåliga, för kontroversiella eller för att de borde ha pensionerat sig sen flera år tillbaka. Som typiskt för den här sortens filmer så ser det till en början ut att gå precis som hon tänkt sig, men så får spelarna reda på hennes planer och för att hälla grus i maskineriet för henne bestämmer de sig för att vinna hela alltet.

Man kanske skulle ta och titta på del 2 också bara för att, även om den också kommer att vara långt ifrån av den klass man kommer ihåg att den höll då när det här var nya filmer i början av 90-talet.

Paus

Har varit rätt mycket med tid som inte är ledig de senaste veckorna, så i onsdag-torsdag fick det bli två hellediga dagar med en båttur över till Åland och tillbaka. Hade fått en sån där "gratis hytt"-biljett och hade presentkort på resebyrån efter vinst på reselotteri tidigare. Var egentligen min mor som vann, men hon gillar inte att resa andra sträckor än sådana som hon kan åka bil på så jag fick ta hand om presentkortet och eftersom det legat och skräpat ett bra tag nu var det väl dags att göra sig av med det.



Riktigt bra väder fick man på båten också. På hemresan var det till och med så varmt att man mådde bäst av att inte befinna sig ute på däck i solen.