Visar inlägg med etikett FRA-lagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FRA-lagen. Visa alla inlägg

fredag 4 december 2009

Die Mauer 2009

1989 började någon hacka och ingen försökte längre att stoppa hackandet så snart var muren som delade öst och väst i Berlin. DDR blev inte längre DDR utan allt blev bara tyskland kvar.

Efter det kom det först en repris som skiljer Israeliska områden från Palestinska och den här gången så är muren bra enligt de som kritiserade den första muren. Allt beror på vem som bygger för bara vissa får kritiseras.

Nu finns det ju självklart väldigt skilda åsikter om bägge murarna. De känns båda långt borta. Antingen i tid eller i distans och självklart inte något som på något sätt påverkar oss här uppe i idyllen Sverige. Här kan väl ingen bygga murar och låsa in oss?

Ja tanken på en mur som stänger oss inne i sverige låter kanske väldigt avlägsen, men faktum är att muren finns här och invigningen skedde för bara dagar sedan. Nu är det inte någon mur i fysisk form utan i elektrisk form. Muren har fått namnet FRA.



Nu är det dags att samla hackor och börja hacka, så slipper vi kanske vänta lika länge som Berlinarna fick göra innan deras mur var ett minne blott.

tisdag 16 september 2008

Bert & Ian revisited

Nu tänkte jag ge mig in på att bevisa hur gammal jag egentligen är. Jag är nämligen så pass gammal att jag kommer ihåg Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Och då handlar det om att de var partiledare för ett plojparti som hette Ny Demokrati, inte som nu att Bert rasar för att fel låt vann i schlagerfinalen en gång om året.

I alla fall så inom Ny Demokrati så var rollfördelningen så att Bert var den som pratade innan han torkat sig och Ian fick springa efter med toarullen.

"Ja ni förstår, det var inte riktigt så Bert menade..."

Nu var ju det då, och nu är nu... men i dagens FRA-samhälle har vi fått oss en ny konstallation som använder sig av samma taktik där Bert (fast här Calle Bildt) först säger lite för mycket utan att tänka sig för. Så för att rätta till det hela så får Ian (fast här Calle Bildt) komma till undsättning och förklara att "det var ju inte riktigt så Bert (läs Bildt) menade"

Ett tips bara Calle. När då var nu så fungerade inte den taktiken heller. Folket insåg rätt snabbt att ölbackarna man staplade som mätare för att visa sitt stöd var just tomma ölbackar. Någon annan hade varit framme och druckit upp allt själv före.

måndag 4 augusti 2008

Major Björklund och kampen för att tas på allvar av terroristerna

Jag har lyckats hålla mig borta från att skriva om politiska saker här ett tag nu, men tänkte ge mig på att göra ett litet undantag idag. Tidigare i sommar röstades ju en massavlyssningslag igenom och de mest ansvariga för att göra det sa att kritiken kommer att lägga sig om ett par veckor.

Nu blev det inte riktigt så och istället började man försvara sig med att informationen om varför lagen skulle behövas inte har kommit ut. Inte så att man då i efterhand ger sig på att försöka förklara varför. Det räcker tydligen med att konstatera att så är fallet.

Sen har det varit en jämn ström om skriverier i frågan, men fortfarande har ingen av de högsta hönsen gett sig på att förklara vad som är så bra med lagen. Inte förrän nu då.

Sverige har ju sedan tidigare försökt att reta upp farliga element i mellanöstern för att kunna få känna sig delaktiga som måltavla för terrorangrepp. Lite grann för att få känna samhörighet med större och mycket tuffare länder som USA, men inte riktigt lyckats.

Till och med lilla Danmark lyckades efter att i en tidning ha avbildat profeten Muhammed i form av en karikatyrteckning. Den gången så eldades danska flaggor av skäggiga gossar där nere och uppmärksamhet lyste över Danmark.

Det kanske är där lösningen ligger alltså? Sagt och gjort så letar vi i lilla Sverige, som ändå är avsevärt mycket större än lilla Danmark (oavsett vem av oss som får ansvar för skåne dessutom), upp en konstnar som kan ta sig an uppgiften.

Lars Vilks hittas och han snickrar ihop en rondellhund föreställande samma profet. Den här gången kan vi inte misslyckas... eller jo det kunde vi ju. Inte många skäggiga gosssar eldade svenska flaggor och inga terrorhot av dignitet. Kanske var felet att vi inte först började med att försöka införa begreppet rondellhund i rätt delar av världen så att de där nere faktiskt visste vad en rondellhund är för något.

Jaha nu när det där misslyckades har i alla fall major Björklund lösningen. Vi ska fånga bin Ladin, då kommer folk att börja bry sig om oss också. Och fångar vi bin Ladin så kommer vi nog att utsättas för terrorhot och alla kommer tycka att FRA-lagen var det bästa beslut som fattats i riksdagen på åratal.

Nu finns det ju 2 saker i tankegången som inte riktigt stämmer här.

För det första så kommer vi inte att fånga någon Bin Ladin, och skulle vi mot förmodan göra det så törs jag lova att han inte heter Usama i förnamn.

För det andra så om svenska trupper i afganistan mot alla odds skulle träffa på nämnde Usama ute på gatorna där nere och ta in honom... vad ska vi då göra med honom?

USA lär ju vilja få lägga vantarna på honom och åtala honom. Lämnas han dit så kommer han med största sannolikhet att dömmas till döden. Vad säger svenskt rättsväsende om det? Får vi verkligen utlämna fångar som med stor sannolikhet riskerar att torteras eller dödas?

Kanske blir det så att det är majorens vänner där borta i Vita Huset som blir terroristerna vi då behöver FRA-lagen för att hålla borta. Bara det att få se Björklund och Reinfeldt försöka förklara för amerikanerna att "We have caught Bin Ladin, but you cant have him, because he can get killed and we have laws to not kill him i Sweden" på knagglig engelska med både Olofsson och Hägglund stående i bakgrunden för att också verka viktiga.

Nej du Björklund. Mig lurar du inte. Säg som det är istället. Du vill ha ett övervakningssamhälle och jag vill det inte.

fredag 20 juni 2008

God Natt, del 2

Medan vi andra satt och led framför Rysslands utklassning av Sverige där borta i EM tyckte sveriges riksdag att det var passande att driva igenom den så kallade FRA-lagen. Av de borgerliga kritikerna fanns det inte längre mycket kvar.

Fredrick Federley (c), Annie Johansson (c), Fredrik Malm (fp), Nina Larsson (fp), Henrik von Sydow (m) Tobias Tobé (m), Karl Sigfrid (m) och Anna Bergkvist (m) ... er tidigare kritik och fina ord visade sig stanna vid just ord. Ni valde att sälja allas vår integritet för att ni skulle få det lugnt och bekvämt när ni gömmer er där inne i maktens korridorer.

Det finns ett ordspråk som säger att tomma tunnor skramlar mest. Det är ett ordspråk som aldrig tidigare varit så väl kopplad till verkligheten som idag. Federley och Johansson som tidigare varit de mest högljudda kritikerna valde när det kom till omröstning att svälja allt med hull och hår, bara de fick igenom några kosmetiska förändringar som alibi.

När frågan debatterades i riksdagen under tisdagen så sa ni att ni ville kunna ser er själva i spegeln även efter omröstningen. Det var därför ni yrkade på att frågan skulle återremitteras i första hand och sedan ett avslagsyrkande ifall ni inte skulle få igenom återremissen.

Nu när vi sitter här med facit i hand: Är ni i dag stolta när ni ser er själva i spegeln?? Jag själv ligger i alla fall på samma nivå som ni själva gjorde innan ert svek. Jag klarar inte att se er varken med eller utan speglar.

...

Birgitta
Ohlsson (fp) du var i alla fall kosekvent och höll fast vid dina åsikter om att lagen är något riktigt dåligt, men varför inte då tala om det med din röst också, och inte bara som en förklaring till varför du låter bli att rösta?? Är något så dåligt som du säger så bör man också ha ryggrad att säga nej till det. Särskillt om du ska vara någon som ska ha ansvar för att stifta lagar som ska gälla alla oss andra (och även dig själv).

...

Det visade sig ändå att det faktiskt fanns en vettig människa även i fiendelaget. Camilla Lindberg (fp) höll fast vid sin tidigare ståndpunkt och röstade faktiskt nej. Det är något du ska ha stor respekt och ett tack för.

tisdag 17 juni 2008

Dagens citat

Ett citat som passar för riksdagens debatt om FRA-lagen.

"Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety."

Dessa för dagen passande ord lär en gång ha uttalats av Benjamin Franklin