Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg

måndag 1 juni 2009

En vecka kvar att bestämma sig på

Det börjar bli dags nu. 7 dagar kvar att bestämma sig för hur man vill rösta innan sista chansen har passerat i valet till EU-parlamentet. I normala fall har jag inga problem att välja valsedel när det är dags att röstal. Kanske till viss del beroende på att jag själv varit och till viss del fortfarande också är politiskt aktiv inom ett parti.

Jag har dock inte alltid röstat på samma parti i de val jag har haft möjlighet att rösta. Nästan däremot.

Tänkte jag kort skulle redovisa hur jag har gjort innan.

1995 - Val till Europaparlamentet - Miljöpartiet de Gröna
1998 - Allmäna val - Vänsterpartiet (riksdag, landsting, kommun)
1999 - Val till Europaparlamentet - Vänsterpartiet
2002 - Allmänna val - Vänsterpartiet (riksdag, landsting, kommun)
2003 - EMU-folkomröstning - Nej
2004 - Val till Europaparlamentet - Vänsterpartiet
2006 - Allmänna val - Vänsterpartiet (riksdag, landsting, kommun)

Jag har alltså ganska genomgående spelat på samma kant ute till vänster förutom allra första gången jag blev insläppt i vallokalen.

Rent slentrianmässigt så borde jag kunna göra samma sak nu. Jag delar fortfarande åsikter där i samma grad som innan. Det vore så att säga långt ifrån kontroversiellt mot mig själv att göra så.

Samtidigt så finns det där i bakhuvudet en tanke om att det det kanske är på tiden att den här gången taktikrösta lite istället.

FRA, Ipred, Datalagringslag och fan och hans moster ligger där och spökar. Visserligen har mitt parti röstat och agerat rätt i dessa frågor. Däremot så skulle det inte ses som en markering på samma sätt mot etablissemanget att fortsätta rösta lika där. För här finns då många andra orsaker som går att läsa in i mitt val av valsedel

Väljer jag istället Piratpartiets lista så går det inte att misstolkas. Det blir en tydlig markering att jag inte accepterar lagstiftning som går ut på att alla ska ses som terrorister och därför måste avlyssnas och förföljas i allt vad den personen gör på nätet


VS.


Ja ska jag vara ärlig här vet jag inte själv än vilken av dessa valsedlar jag kommer att välja. Det jag däremot vet i förväg är var eventuella kryss kommer att placeras på vilken av listorna jag än väljer till slut.

Läsvärt för den som likt mig fortfarande försöker bestämma sig för om det återigen blir en röst så som brukligt på det parti man oftast röstar på eller om det den här gången blir en röst som läggs som en markering mot det rådande politiska klimatet, är en av Expressens krönikörer vid namn Isobel Hadley-Kamptz som förklarar varför det för henne till slut blev Piratpartiet.

Nu tänkte jag ta den här veckan som kommer till att bestämma mig för vilken valsedel jag väljer. Påverka mig gärna. Det kan jag behöva

tisdag 16 september 2008

Bert & Ian revisited

Nu tänkte jag ge mig in på att bevisa hur gammal jag egentligen är. Jag är nämligen så pass gammal att jag kommer ihåg Bert Karlsson och Ian Wachtmeister. Och då handlar det om att de var partiledare för ett plojparti som hette Ny Demokrati, inte som nu att Bert rasar för att fel låt vann i schlagerfinalen en gång om året.

I alla fall så inom Ny Demokrati så var rollfördelningen så att Bert var den som pratade innan han torkat sig och Ian fick springa efter med toarullen.

"Ja ni förstår, det var inte riktigt så Bert menade..."

Nu var ju det då, och nu är nu... men i dagens FRA-samhälle har vi fått oss en ny konstallation som använder sig av samma taktik där Bert (fast här Calle Bildt) först säger lite för mycket utan att tänka sig för. Så för att rätta till det hela så får Ian (fast här Calle Bildt) komma till undsättning och förklara att "det var ju inte riktigt så Bert (läs Bildt) menade"

Ett tips bara Calle. När då var nu så fungerade inte den taktiken heller. Folket insåg rätt snabbt att ölbackarna man staplade som mätare för att visa sitt stöd var just tomma ölbackar. Någon annan hade varit framme och druckit upp allt själv före.

måndag 4 augusti 2008

Major Björklund och kampen för att tas på allvar av terroristerna

Jag har lyckats hålla mig borta från att skriva om politiska saker här ett tag nu, men tänkte ge mig på att göra ett litet undantag idag. Tidigare i sommar röstades ju en massavlyssningslag igenom och de mest ansvariga för att göra det sa att kritiken kommer att lägga sig om ett par veckor.

Nu blev det inte riktigt så och istället började man försvara sig med att informationen om varför lagen skulle behövas inte har kommit ut. Inte så att man då i efterhand ger sig på att försöka förklara varför. Det räcker tydligen med att konstatera att så är fallet.

Sen har det varit en jämn ström om skriverier i frågan, men fortfarande har ingen av de högsta hönsen gett sig på att förklara vad som är så bra med lagen. Inte förrän nu då.

Sverige har ju sedan tidigare försökt att reta upp farliga element i mellanöstern för att kunna få känna sig delaktiga som måltavla för terrorangrepp. Lite grann för att få känna samhörighet med större och mycket tuffare länder som USA, men inte riktigt lyckats.

Till och med lilla Danmark lyckades efter att i en tidning ha avbildat profeten Muhammed i form av en karikatyrteckning. Den gången så eldades danska flaggor av skäggiga gossar där nere och uppmärksamhet lyste över Danmark.

Det kanske är där lösningen ligger alltså? Sagt och gjort så letar vi i lilla Sverige, som ändå är avsevärt mycket större än lilla Danmark (oavsett vem av oss som får ansvar för skåne dessutom), upp en konstnar som kan ta sig an uppgiften.

Lars Vilks hittas och han snickrar ihop en rondellhund föreställande samma profet. Den här gången kan vi inte misslyckas... eller jo det kunde vi ju. Inte många skäggiga gosssar eldade svenska flaggor och inga terrorhot av dignitet. Kanske var felet att vi inte först började med att försöka införa begreppet rondellhund i rätt delar av världen så att de där nere faktiskt visste vad en rondellhund är för något.

Jaha nu när det där misslyckades har i alla fall major Björklund lösningen. Vi ska fånga bin Ladin, då kommer folk att börja bry sig om oss också. Och fångar vi bin Ladin så kommer vi nog att utsättas för terrorhot och alla kommer tycka att FRA-lagen var det bästa beslut som fattats i riksdagen på åratal.

Nu finns det ju 2 saker i tankegången som inte riktigt stämmer här.

För det första så kommer vi inte att fånga någon Bin Ladin, och skulle vi mot förmodan göra det så törs jag lova att han inte heter Usama i förnamn.

För det andra så om svenska trupper i afganistan mot alla odds skulle träffa på nämnde Usama ute på gatorna där nere och ta in honom... vad ska vi då göra med honom?

USA lär ju vilja få lägga vantarna på honom och åtala honom. Lämnas han dit så kommer han med största sannolikhet att dömmas till döden. Vad säger svenskt rättsväsende om det? Får vi verkligen utlämna fångar som med stor sannolikhet riskerar att torteras eller dödas?

Kanske blir det så att det är majorens vänner där borta i Vita Huset som blir terroristerna vi då behöver FRA-lagen för att hålla borta. Bara det att få se Björklund och Reinfeldt försöka förklara för amerikanerna att "We have caught Bin Ladin, but you cant have him, because he can get killed and we have laws to not kill him i Sweden" på knagglig engelska med både Olofsson och Hägglund stående i bakgrunden för att också verka viktiga.

Nej du Björklund. Mig lurar du inte. Säg som det är istället. Du vill ha ett övervakningssamhälle och jag vill det inte.

fredag 27 juni 2008

Är dina åsikter godkända lille vän?

Det har väl inte undgått någon att det i dagens Europa allt mindre spelar någon roll vem folket i diverse land bestämmer sig för att ha som ledare och lagstiftare. De får ändå allt mindre saker att säga till om när allt fler beslut regleras av hur EU vill att de ska styra.

Nu har i alla fall en av Jönsarna där nere i Bryssel fått för sig att det nog är bäst att vi tar kontroll över alla bloggar. Ja det sprids ju så mycket dynga och osanningar, och så kan vi inte ha det. Lösningen som Marianne Mikko (s) kommer fram till är att alla som ska Blogga måste göra det på ett sådant sätt att de lätt kan identifieras.

Alla ska registreras, se till att man har utgivningsbevis eller liknande för sin blogg, anonyma bloggar är av ondo så nu ska det också tydligt framgå vem som skriver på bloggen. Det var även tal om att det skulle införas en licensavgift för att ens få skriva bloggar.

Ja nu var ju det där Marianne Mikkos jönsverk och inte hela EU-parlamentet som tur är. Efter att det började granskas i media och på kritiska bloggar så ändrades inriktningar och Aftonbladet triumferar med att det inte heller i framtiden kommer att bli några avgifter för att få blogga.

Jaha, fiende till EU som jag i grunden är så litar jag inte riktigt på att dessa tankar nu är bortblåsta och allt är precis som vanligt igen, så då måste vi kolla upp vad man verkligen har sagt där nere.

Jo det stämmer att utskottet som behandlat frågan har sagt nej till att bloggar ska klassificeras (som det så fint heter), och det är väl bra eller?

Däremot har samma utskott sagt ja till att det minsann på bloggar ska finnas replikrätt på samma sätt som det idag finns i tidningar. Kort betyder det att om jag skriver något om en EU-jöns som exempelvis Marianne Mikko och hon tycker att det jag skriver inte stämmer överens med verkligheten så ska hon ha rätt att få en replik/rättelse i min blogg, och då inte som så att hon precis som hon redan idag kan med att svara mig ibland mina kommentarer, nej det syns alldeles för dåligt. Hon ska istället få rätten att få sin replik som ett helt eget inlägg.

Det där är ju något som också måste administreras på något sätt. Hur ska jag spåra vem det nu är som har den där anonyma bloggen jag vill få in en replik på? Ja ett steg för att få det hela att gå ihop lär ju bli att man helt enkelt registrerar alla bloggare så man kan hålla koll på vem som skriver och tycker vad.

Leker jag lite med paranoida drag kan man även se hela alltet som ett sätt för företag runt om Europa att mer eller mindre få möjlighet att gratis marknadsföra sig över Europa i bloggar. Det enda som krävs är ju att någon ger dem chansen att replikera ett inlägg nån bloggare skrivit...

Då var vi alltså tillbaka på ruta ett igen. Nu är i och för sig inget bestämt där nere, men om tillräckligt många EU-jönsar tycker som Mikko när frågan ska upp i parlamentet i september ja då kan det mycket väl bli verklighet av det hela.

2008 ser lite grann ut att bli en milstolpe i övervakarnas dagbok. Först får man igenom en lag här hemma i lilla Sverige som slår fast att de flesta nog kan tänkas vara terrorister och måste därför övervakas. Samtidigt i en annan del av europa börjar man planera hur man dels ska övervaka och samtidigt styra folks åsikter.

fredag 20 juni 2008

God Natt, del 2

Medan vi andra satt och led framför Rysslands utklassning av Sverige där borta i EM tyckte sveriges riksdag att det var passande att driva igenom den så kallade FRA-lagen. Av de borgerliga kritikerna fanns det inte längre mycket kvar.

Fredrick Federley (c), Annie Johansson (c), Fredrik Malm (fp), Nina Larsson (fp), Henrik von Sydow (m) Tobias Tobé (m), Karl Sigfrid (m) och Anna Bergkvist (m) ... er tidigare kritik och fina ord visade sig stanna vid just ord. Ni valde att sälja allas vår integritet för att ni skulle få det lugnt och bekvämt när ni gömmer er där inne i maktens korridorer.

Det finns ett ordspråk som säger att tomma tunnor skramlar mest. Det är ett ordspråk som aldrig tidigare varit så väl kopplad till verkligheten som idag. Federley och Johansson som tidigare varit de mest högljudda kritikerna valde när det kom till omröstning att svälja allt med hull och hår, bara de fick igenom några kosmetiska förändringar som alibi.

När frågan debatterades i riksdagen under tisdagen så sa ni att ni ville kunna ser er själva i spegeln även efter omröstningen. Det var därför ni yrkade på att frågan skulle återremitteras i första hand och sedan ett avslagsyrkande ifall ni inte skulle få igenom återremissen.

Nu när vi sitter här med facit i hand: Är ni i dag stolta när ni ser er själva i spegeln?? Jag själv ligger i alla fall på samma nivå som ni själva gjorde innan ert svek. Jag klarar inte att se er varken med eller utan speglar.

...

Birgitta
Ohlsson (fp) du var i alla fall kosekvent och höll fast vid dina åsikter om att lagen är något riktigt dåligt, men varför inte då tala om det med din röst också, och inte bara som en förklaring till varför du låter bli att rösta?? Är något så dåligt som du säger så bör man också ha ryggrad att säga nej till det. Särskillt om du ska vara någon som ska ha ansvar för att stifta lagar som ska gälla alla oss andra (och även dig själv).

...

Det visade sig ändå att det faktiskt fanns en vettig människa även i fiendelaget. Camilla Lindberg (fp) höll fast vid sin tidigare ståndpunkt och röstade faktiskt nej. Det är något du ska ha stor respekt och ett tack för.

fredag 13 juni 2008

Omröstningar

Jag har egentligen som målsättning att blanda in så lite politik som det bara går här i bloggen, men känner att idag var en dag för undantag.



Irland hade folkomröstning igår, en omröstning om Lissabonfördraget, eller en ny grundlag för EU om man så vill. I alla andra länder fick folket inte vara med och tycka till, så för att stoppa vansinnet en gång till så står hoppet till de som röstade på Irland igår.

Förra gången det var uppe fick man dra tillbaka förslaget efter att Holland och Frankrike sagt nej i folkomröstning, så för att rätta till det folket var missnöjda med omarbetades förslaget heter det. Eller så kan man se att man skrev samma sak en gång till fast med andra ord. Fast den här gången skulle man se till att folket inte fick tycka till, för då kunde det ju gå åt helvete igen.

Ja Irälndarna kan väl få ha sin omröstning då, de är ju ändå ett av de länder som tjänar mest på att vara med i EU, tänkte man och därför måste de ju rösta ja.

Nu har man i allafall börjat räkna röster och de tidiga prognoserna talar om en seger för Nej-sidan. Håller prognoserna i sig och blir även en slutseger för de som röstat nej, så ska jag fira med Irländsk öl till fotbollen i morgon, men man ska väl inte äta gräs på andra sidan ån förrän liten tuva har stjälpt stort lass. Fast hoppas kan man ju alltid göra.

* * *

När vi ändå är inne på det här med omröstningar. Alla som har möjlighet, påverka de nissar på regeringssidan som inte är säkra på hur de egentligen tycker, eller de som tänker rösta emot sina egna åsikter, bara för att partipiskor viner i FRA-omröstningen. Låt oss slippa ett ännu större övervakningssamhälle.

* * *

Sen lite komedi som också har med omröstningar att göra. En sverigedemokrat röstade i Karlskrona ja till att man ska få bygga en moské där nere. Detta trots att partiet är motståndare till det. Försvaret man använder sig av: Ja han som röstade var inte uppmärksam på vad man beslutade om... och såna vill vissa släppa in i riksdagen.

tisdag 12 juni 2007

Fler borde göra som lärarna

Sverige är lite av landet lagom. Här ska man vara sådär lagom intresserad av det mesta och när man blir sådär lagom uppretad på saker som försämras i samhället så ska man sitta hemma och tycka så där lagom mycket att saker är fel. Kanske ska man också kunna sträcka sig så långt att man ska kunna berätta om sina åsikter vid lunchbordet på jobbet.

Väljer man inte inte helt acceptera att vara så lagom och istället ge sig ut med plakat för att demonstrera så ska det hellst ske sådär lagom långt bort från annat folk, så att de som kan påverka vad man demonstrerar emot inte ska behöva störas av att man inte har folket med sig.

I Stockholm valde lärarfacket att inte vara lika lagom. Man stod nämligen och demonstrerade utanför stadshuset innan kommunfullmäktigemötet skulle börja. Vilken skandal alltså, nu kan ju politikerna där se att de inte gillade att man lovade en sak och sen gör nåt annat. Inte nog med det heller, en hel del av demonstranterna gick till och med in i lokalen där man även störde de otroligt upptagna politikerna i deras viktiga sammanträde.

Högsta hönset, Kristina Axén Olin för moderaterna blev minst sagt irriterade över att lärarna som hon bara några månader tidigare lovat att satsa på, men nu kommit fram till att pengar inte finns till det kommer dit och vill ställa henne och de andra till svars. Hennes kommentar till det hela fick bli:

Att lärare, som ska fostra våra barn uppför sig på det här sättet och sätter sig över demokratiska spelregler


Ja Kristina, det är precis så de ska och bör uppföra sig. Det är ett sundhetstecken att de visar vad de tycker om svikna vallöften och missgynnande av de beslut du och dina lakejer sitter där inne i stadshuset och befattar.

I landet lagom så ska man sitta framför tv-nyheterna och titta på hur folk i andra länder beter sig i samma situationer. I Frankrike tippas last med kålhuvuden och gödsel framför stadshusbyggnader, och då ska vi sitta här hemma för att...

1. Tycka att det är rätt att de visar politikerna att de inte gör som de ska.
2. Tycka att det är ett sådär exotiskt centraleuropeiskt sätt att reagera.
3. Fortsätta att sitta framför TV-nyheterna och reta upp oss sådär lagom, när det gäller saker här hemma i trygga landet lagom.

Istället borde fler än bara dessa lärare ta lärdom av vad de gjorde och ge sig ut och protestera mer högljutt och på platser där de syns och hörs dessutom. Och skulle det betyda att ett eller annat "viktigt" fullmäktigemöte får avbrytas så är inte det hela världen. För vad är egentligen det största hotet mot demokratin? Folk som protesterar och demonstrerar eller politiker som lovar en sak innan valet och efter valet gör något annat när man har mandat att ändra det man innan valet sa.

Gnäll i media: DN, SVD, SVD, Aftonladet