Sverige har visst tagit 2 medaljer till i OS sen sist jag nämde något om tävlingarna. Först var det en till cyklist som följde damcyklisternas linje med att ta silver och därefter var det dags för Ara Abrahamian att äntligen ta den där guldmedaljen han blev blåst på för 4 år sedan.
Så var det tänkt, men han hade oturen att lottas mot en Italienare i semifinalen och Italien saknar guldmedaljör inom brottning samtidigt som högsta hönset inom brottningsvärlden är just italienare. Högsta hönset är dessutom bäste vän med den som utsågs att dömma Aras semifinal.
Vid ställning 1-1 efter 2 ronder bestämmer dommaren i paus att något måste göras. Italienaren utses till segrare och ingen hittills har fattat varför Abrahamian bestraffats. I vilket fall så övertalades han att ställa upp i bronsmatchen som han vann och vid prisutdelningen så tog han emot sin medalj, lämnade pallen och la medaljen mitt på brottningsmattan innan han lämnade arenan.
Ara lär nog bli den enda i dessa spel som tackar nej till sin medalj, men vi som är såpass gamla att vi fortfarande kommer ihåg att Sverige en gång hade en skidåkare som hette Thomas Wassberg kommer kanske ihåg att han också uppmärksammat tackade nej till sin medalj. Då rörde det sig visserligen inte om något OS, utan om Svenska Dagbladets Bragdmedalj.
Han har fortfarande efter 28 år inte tagit emot den medaljen, men i statistiken står han fortfarande som segrare. Svenska Dagbladet "lagrar" dessutom medaljen åt honom ifall han nån gång skulle få för sig att han kanske skulle vilja ta emot den, men hittills har han tackat nej vid varje förfrågan.
IOK var inte alls lika tålmodiga med Aras medalj. Här tog det bara ett par dagar så var han diskvalificerad från hela OS och fråntagen sin medalj.
Hade Svenska Dagbladet stått som arrangör så hade man väl aldrig låtit Ara få glömma detta OS, utan med jämna mellanrum försökt få honom att ta emot en medalj han inte ville ha.
Nu törs jag inte gissa mig till hur mycket av det som skrivits om uppgjorda vinnare, hot och mutor inom brottningsvärlden som verkligen stämmer med verkligheten, men jag vet att när det börjar lukta döda djur så brukar katten ha tagit in något och gömt undan så att man får leta.
Kanske är dags för internationella brottningsförbundet att leta döda djur nu också och göra upp med katten en gång för alla.
lördag 16 augusti 2008
Om Svenska Dagbladet hade varit OS-arrangör
Upplagd av
Henke
kl.
14:38
0
kommentarer
Etiketter: Ara Abrahamian, Brottning, OS 2008
söndag 10 augusti 2008
Första medaljen hemplockad
Nog för att jag ibland nog kan anses vara lite av en idrottsgalning när det kommer till intressen, och gärna kliver upp mitt i natten för att spendera tid framför tv´n om det går något intressant mästerskap på delar i världen som har rätt så annorlunda tidzoner än vi har här i lilla Sverige, men inatt hade jag tänkt sova gott.
Så blev det inte riktigt. Jag vaknade av mig själv lite innan 4 i natt och tänkte att, ja varför inte.. jag kan ju kliva upp och titta på finalerna i simning, så sagt och gjort så gjorde jag det. Efter simningen blev det lite handboll innan jag beslutade mig för att sova lite igen. Då framför damernas cykellopp.
På förhand hade det pratats om att det skulle finnas möjlighet till att en svenska skulle finnas med bland de tänkbara medaljörerna. Det var alltså Susanne Ljungskog de pratade om då. Jo hon höll sig väl framme i klungan hela loppet och slutade tillslut på en plats runt 20. En annan svenska som nog inte lika många kände till i förväg är Emma Johansson. Hon var den piggaste av svenskarna idag, och när det avgörande rycket kom så var hon den av dem som hängde med och i slutspurten så hängde hon med så pass bra att hon tog hem silvermedaljen.
Så ett grattis är väl på sin plats. Nästa gång så lovar jag dessutom att i förhand veta vem hon är också. Ser i statistiken att hon faktiskt har en 6:e plats i VM på meritlistan, så helt okänd inom cykelsportvärlden bör hon ju inte vara.
Upplagd av
Henke
kl.
12:29
1 kommentarer
Etiketter: Cykelsport, Emma Johansson, OS 2008
onsdag 6 augusti 2008
Tjuvstart och dopinghistorik
På Fredag så är det dags för årets upplaga av OS att inledas, och den här gången har man tänkt till lite grann. Eftersom det är 2008 i år så kan man få fram datumkombinationer som enbart innehåller 08. Därför ska OS invigas på Fredag som råkar vara 080808 om man ser det till datum.
Dessutom ska den olympiska elden tändas klockan 20:08 sett till Pekingtid.
Nu har man ju redan fuskat i det här och tjuvstartat redan idag med första omgången i matcher i damernas fotbollsturnering och i morgon är det herrarnas fotbollsspelare som ska tjuvstarta. Man tycker ju att man borde hinna med att spela alla matcher efter själva invigningen, men tydligen så finns det inte tid till det.
Svenska damlandslaget inledde idag med att förlora mot Kina med 2-1, så nämnda landslags förbannelse att inte vinna premiärmatchen i något större mästerskap håller i sig.
Sett till spelet så tycker jag i alla fall att man borde ha klarat av att om inte vinna, så åtminstone hålla oavgjort. Kina fick en riktig dröminledning med 1-0 redan i den 6:e minuten, men ju längre första halvlek gick, desto mer tog Sverige över spelet och mot slutet av halvleken så kvitterade också Lotta Schelin.
Andra halvlek så förtsatte Sverige att föra spelet, men verkade sakna viljan i avslutningarna. Den här halvleken så var det lite tvärtemot hur den första var. För ju längre matchen led, desto mindre orkade Sverige och till slut ledde det till att Kina åter tog ledningen utan att Sverige orkade jobba sig tillbaka.
Kina–Sverige 2–1 (1–1)
1–0 Xu Yuan (6), 1–1 Lotta Schelin (38), 2–1 Han Duan (72).
Varningar, Kina: Lou Jiahui. Sverige: Charlotte Rohlin.
Bäst på plan var helt klart matchen siste målskyttt Han, i sverige förmodligen målvakten Lindal.
* * *
Annars har mycket av OS rapporteringen dagarna innan spelens inledning handlat om ryssar som fått lämna in handduken i förväg efter att ha avslöjats vara dopade. IOK har tagit på sig hårdhandskarna och säger sig ha planer för att stänga av eventuellt dopade deltagare i 8 år om de ertappas.
Helt klart ett steg i rätt riktning, även om jag tycker att de kunde vara lite hårdare där. En gång dopad = aldrig mer välkommen i ett olympiskt spel borde det snarare vara. Då skulle nog fler tänka sig för några extra gånger innan de fuskar.
* * *
När man ändå är inne på doping och OS, så var det OS som utspelade sig i Mexico 1968 det första som man drogtestade deltagare för att se att de inte tagit några otillåtna preparat. Den förste som åkte dit i ett sådant test var svenske Hans-Gunnar Liljenwall som tävlade i modern femkamp.
Inför skyttemomentet i den tävligen tog han sig en par mellanöl för att lugna nerverna och därmed bli "stadigare på handen". Att han åkte fast ledde till att Sverige fick lämna ifrån sig bronsmedaljen i lagtävlingen dessutom.
Så nu när ryssarna avslöjas på löpande band, så ska vi komma ihåg att vi svenskar var först. Även om öl nog inte är lika prestationshöjande som vissa andra preparat som de aktiva som dopar sig idag använder.
Upplagd av
Henke
kl.
19:13
0
kommentarer

