Sven-Otto i dåtiden

Sven-Otto, ni vet han med hemliga klubben, har återigen förflyttat sig till dåtiden. Den här gången tänker han tillbaka på sin tid i småskolan där när han varit duktig fick en liten guldstjärna klistrad efter sitt namn på arket som fröken satt upp på anslagstavlan med alla elevers namn på.

Den som fick flest guldstjärnor vann duktighetsligan, hur många Sven-Otto fick vill jag inte försöka mig på att gissa mig till. Förmodligen var det ett antal i alla fall eftersom han nu så här i nutiden drömmer sig tillbaks till guldstjärnans land.

Det där måste vi ju kunna använda idag också tänkte Sven-Otto, men inser rätt snabbt att skulle jag föreslå att skolorna återinför guldstjärnesystemet så kommer jag garanterat att bli utskrattad. Jag måste utveckla och ta det ett steg längre.

Efter mycket tänkande och flera skrotade idéer kommer Sven-Otto på hur en guldstjärna av idag ska vara. Vi låter alla Sveriges företag äntligen få bestämma själva över den arbetsmiljö som ska gälla på arbetsplatsen. Regler som alla måste följa är ett onödigt resursslöseri. Istället kan vi skapa regler som begränsar och straffar enskilda medborgare istället.

Sen tar vi och ger guldstjärnor till företag som är snälla och skötsamma och ser till att arbetsmiljön är fin. Eller nej, guldstjärnor kan man ju inte ha. Kommunisterna där borta i sovjet använde ju stjärnor i samma form, så de måste ju vara onda. Och vem använder väl stjärnor i dagens it-samhälle. Så Sven-Otto bestämde sig för att forska i vad dagens ungdom använder för symboler. Därför registrerade han sig på Lunarstorm under falskt namn för sitt spionage.

Där användes tydligen något som kallades Smileys i var och varannan mening. Det där ser intressant ut tänkte Sven-Otto och frågade genast sina partitrogna muffar i ungdomsförbundet hur det där fungerar.

Då kom lösningen på Sven-Ottos bekymmer. Vi byter helt enkelt ut guldstjärnor mot smileys. Det ligger rätt i tiden helt enkelt.



*Fotnot: Följande text är endast en gissning om hur Sven-Otto kommit fram till sina idéer. På något sätt har han iaf kommit fram till dem, och han verkar ju med jämna mellanrum leva i dåtid, så helt otroligt att det är så det gått till är det ju inte.