Nikotinfritt liv, ett självplågeri

Det börjar kännas lite grann som att det snart är dags för ännu ett försök att sluta snusa. Långt ifrån det första försöket kan jag lova, men förhoppningsvis det sista. Enligt mina uppskattningar började jag nångång för sådär en 13-14 år sedan och nånstans känns det som att det räcker nu.

Vågar inte försöka mig på att räkna ut vad alla dosor kostat mig genom åren, det skulle förmodligen bli alldeles för stora summor för att jag skulle vilja se dem.

Frågan är väl också om jag verkligen vill sluta. Självklart vill jag vara fri från alla behov av snus, men samtidigt finns det inget godare än en snus när man vaknar på morgonen.

Har som sagt försökt sluta ett antal gånger tidigare. Som längst har jag lyckats hålla uppe i en månad och som kortast i några timmar. Mitt senaste försök slutade med något slags panikartat beteende där jag letade igenom skafferiet efter något att ha under läppen. Där hittade jag ett paket russin som tuggades sönder och placerades där. Efter det gick det inte längre och jag åkte ner till Hemköp och köpte en dosa. Den första snusen efter att man hållit uppe i ett antal dagar är väldigt god också föresten och lugnande.

Nu låter det lite grann som att jag säger tack och hej till mina behov och gör ett försök här och nu, men riktigt så illa är det inte. Försöket kommer, men inte just nu. (det där har ni aldrig hört förr va?)

Det finns dock två orsaker till att jag väntar lite till innan jag gör ett försök att sluta. Den första är att det inte finns en sportmössa att jag skulle klara av att försöka sluta samtidigt som jag jobbar. Låter säkert som en riktigt dålig ursäkt, men jag vill helt enkelt inte jobba samtidigt som jag genomgår den värsta abstinensperioden.

Den andra och kanske vettigaste orsaken till att vänta är att jag helt enkelt behöver mer motivation för att sluta. Skulle jag göra ett försök nu vet jag att jag skulle ge upp efter några dagar, det vill jag inte. Därför ska jag under några veckor eller så försöka bygga upp en tillräckligt stark motivation.

Tillvägagångssättet den här gången jämfört med andra gånger kommer också att skilja sig åt. Tidigare har jag provat att sluta tvärt rakt av utan substitut. Det gick inte då så nu provar jag nåt annat. Jag har provat att övergå till nikotintuggummi, det mådde jag illa av så det ska jag inte heller prova nu. Istället ska jag försöka mig på nån mysko avtrappningsmetod där jag gör upp något slags schema där jag till att börja med ger mig själv bestämda max antal snusar jag får ta per dag och sen fylla ut de missade snusarna med Onico eller något liknande nikotinfritt snus.

Därefter minskar jag gradvis det antal riktiga snusar jag får ta per dag tills jag kommer ner på noll och bara kör de där snusfria snusarna, efter det påbörjas fasen av att minska och sen få bort även dem.

Avslutningsvis ett litet visdomsord till mig själv i framtiden: Att sluta snusa är lätt, det svåra är att inte börja igen.