När jag skrev mitt inlägg om att överleva som född på 70-talet, eller kanske inte så mycket skrev utan mest kopierade in en text, så insåg jag att när man är lika gammal som mig eller däromkring så har man i sin uppväxt fått beblanda sig med en hel del saker som inte längre finns. Sådant som de som idag är unga förmodligen aldrig ens har hört talas om.
Därför hade jag tänkt att en gång i veckan tillägna ett blogginlägg till just sådana saker, som då förgyllde mina yngre år men idag har försvunnit ut ur verkligheten.
Så här i sommartider, även om somrarna numer inte är lika varma som de brukade vara så passar det att emellanåt släcka törsten med en läsk. Och här gäller det att välja rätt noggrant för att få rätt märke på läsken. Eller så kan man vara mainstream och dricka Cola som alla andra.
Vilken småknatte idag skulle till exempel komma på en tanke att springa ner på närmsta affär och inhandla sig en läskeblask som är blå och smakar skumbanan? Nej just det inte en endaste en. Förmodligen för att någon sådan läsk inte finns längre.
I min barndom fanns det dock och om man drack den för att den var så god eller om det var för att färga tungan blå törs jag såhär i efterhand inte yttra mig om.
Någonstans på vägen kom i alla fall nån sån där som vet bättre att det fanns färgämnen och kanske annat också i den som gjorde att den inte var tillräckligt nyttig för att få fortsätta finnas kvar och därför är nu Vira Blåtira enbart ett minne blott (eller blått om man ska vara ordvitsig)
Så här fin var etiketten till flaskorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar