En kastratsångares öden och äventyr

Förr i tiden brukade man kastrera barn som tyckte om att sjunga. Eller kanske mer sant barn som andra tyckte om när de sjöng. Detta för att man inom kyrkokörerna ville ha tillgång till sångare som kunde sjunga i höga toner, vilket kunde vara ett problem när kvinnor inte var tillåtna i dessa körer. Lösningen blev alltså att man kastrerade gossebarn och därmed förhindrade dem från att hamna i målbrottet.

Det man funderar över när det kommer till dessa sångare är om det stod till så att de kastrerades eftersom de var rätt duktiga på att sjunga som barn. Om så var fallet så borde ju ryktet börja gå rätt snabbt bland barnen och om de hade minsta lilla vett i skallen så borde de genast försämra sin sång tillräckligt mycket för att slippa kastrering.

Ett annat scenario är ju att man gjorde ett slumpmässigt urval av gossebarn som sedan kastrerades för att sedan sitta och hoppas att dessa kunde lära sig att sjunga tillräckligt bra i efterhand.

Jag hoppas nästan att det var som i mitt andra scenario, för då finns det fortfarande hopp för min katt Chili. Han kastrerades nämligen idag och innan kastreringen kunde han inte sjunga rent. Eller han kunde inte ens säga mjau som normala katter. När han försökte lät det mest bara Pssss från honom. Nu när han tagit sig till kastratsångarnas sida kan det kanske bli ändring på det där

Om att bli en figur i ett dataspel

Daniel är en sån som spelar diverse Fifa-spel på sin dator. I den senaste versionen (Fifa 08) kan man göra egna lag och designa egna spelare till dessa lag, något man säkert kan i äldre versioner också.

I alla fall så har Daniel nu tillverkat ett lag som heter BK Solrosen och där placerat spelare som är de som spelat fotboll när vi agerat fotbollsspelande de senaste åren.

Nyfiken som jag är så vill jag ju gärna se hur jag avbildats. Så Daniel får under hot skicka ett screenshot. Här kommer resultatet...


Likt hur jag avbildar mig själv i verkligheten?

Det var alltså en sån film

Jag hann faktiskt med att göra lite mer än bara att jobba i helgen, även om jag var riktigt lat och inte fick många knop gjorda. I alla fall hade jag blivit tipsad av grannen att jag skulle se en film som heter You don´t messs with Zohan.

Namnet på filmen hade jag visserligen hört, men mer än att det fanns en film som hette så hade jag ingen koll på. I alla fall så visade det sig att filmen i fråga var en komedi och en sån sorts komedi som innehåller Adam Sandler.

Adam Sandler heter i filmen Zohan och är nån slags superhjälte i den Israelsika militären. I filmer har superhjältar alltid en motståndare som är nästan lika stark eller bra som de själva är. Här handlar det om den Palestinske terroristen Phantom som spelas av John Turturro.

Zohan har redan gripit honom en gång, men den gången så använde sig de israeliska myndigheterna honom som utbyte för att få israeler som hölls fångna frigivna. Zohan får därför i uppdrag att fånga in honom igen, men Zohan är inte alls intresserad av att agera militär superhjälte längre. Han vill flytta till USA och klippa hår.

Så han fejkar sin egen död och rymmer landet för att ge sina drömmar en chans. Självklart får någon av hans gamla fiender syn på honom där borta i USA och han får ta på sig superhjälterollen ännu en gång.


Nu antar jag att om någon orkat sig på att läsa min sammanställning av vad filmen handlar om så får nog den personen ett intryck av att filmen i sig nog är rätt tramsig och inte alls värd de nästan 2 timmar man skulle spendera för att se den. Isåfall har jag faktiskt lyckats i min sammanställning. Väljer ni dessutom att lita på mig så kastar ni inte heller bort 2 timmar för att se filmen.

The Day That Never Comes

Det är ju bara nedräkningen kvar till Metallicas nya album Death Magnetic släpps nu (12 september) och i torsdags såg den första singeln dagens ljus.

Nu ska man väl kanske inte ha allt för höga förväntningar på den här skivan, med tanke på att Metallicas storhetstid utspelade sig för rätt länge sen. Vändningen mot sämre tider kom i samband med att man gav ut sitt "Black Album" om jag ska ge min åsikt på det hela.

Precis som man kan vänta sig så sägs nya plattan vara en tillbakagång till det gamla Metallicasoundet, vilket gör att åtminstone jag blir lite nyfiken på nya singeln "The day that never comes".

Nu när jag har lyssnat så visar det sig dock att åtminstone för denna singel så handlar det gamla soundet om att gå tillbaka till hur man lät på Black Album/Load/Reload. Kanske är det mer komersiellt gångbart att göra så än att gå hela vägen tillbaks till sina rötter. Eller så var det bara singeln det blev så med och resten av albumet är bättre? Ja det lär ju visa sig om nån vecka.

Dålig fart

Det har varit så dålig fart i bloggen den senaste tiden att slowmotion nu skulle kännas som ett världsrekord på 100 meter.

Anledningen till att det inte skrivits mycket har inte riktigt att göra med att jag är för lat eller så, även om det nog också spelar in, utan att det har hänt absolut noll den senaste tiden i mitt liv.

Har börjat min praktik på Hedens omvårdnadscenter (varit där i 2 veckor nu) så där har måndag-fredag försvunnit två veckor i rad. Sen så när det var helg nu senast så jobbade jag dessutom igen, så inte heller lördag och söndag fanns över till att aktivera mig tillräckligt intressant för att ha något vettigt att skriva om.

Får väl helt enkelt ta mig i kragen och se till att uppdatera lite tätare igen.

Sista gången?

Det blev fotbollsspelande igår för första gången på rätt många veckor nu. Var faktiskt rätt skönt att få röra sig och springa lite igen, även om stor del av löpningarna när vi spelar utspelas i stillbilder.

Nu är väl frågan om det var sista gången vi lyckas samla ihop tillräckligt många för att kunna spela. Sen fotbollsspelandet inleddes har många lämnat Bollnäs, men luckor efter dessa har kunnat fyllas ut med nya spelare. Nu är det åter dags för spelarflykt.

Åslund flyr Bollnäs för Uppsala till veckan, Joel flydde idag till Södertälje och Thomas har bara nedräkningen kvar innan han flyr till Kumla.

Kvar nu från originaluppsättningen finns enbart undertecknad och 2 Sundströmsbröder kvar på orten.

Fest åt bägge hållen

Nu var det i och för sig ett rätt många dagar sedan Daniel och Ida-Karin bytte lägenhet, men någon riktig inflyttningsfest hade det inte varit där än. Så nu när Rikard var "hem" till Bollnäs på besök så ansågs det passa bra med inflyttningsfest.

Fredrik ska dessutom till veckan lämna Bollnäs för Uppsala, så för att slå ihop allt så fick det bli en utflyttningsfest också.

För egen del blev det en rätt lugn kväll. Skulle upp tidigt morgonen efter så hade inte inhandlat några ölhaltiga drycker utan skulle enbart agera närvarande för att vara social. Fredrik hade dock hittat ett recept på en drink som hette samma som mig, så en sån var jag ju tvungen att smaka. Sen tyckte Daniel att han hade nån öl för mycket så han lurade i mig nån sån också.

Däremot blev det hela en bra bit senare än jag hade planerat, så många timmar sömn blev det inte, men det var ändå inga problem att ta sig upp och ta sig till praktiken dagen efter.