Jag skrev ju tidigare idag om att jag efter ett antal månader hittade in på mitt konto hos Betfair igen idag och vann lite grann eftersom det blev spel på Centre Court i Wimbledon idag. Hade iofs vunnit mer om det blivit inställt.
I alla fall när det väl blev spel så tänkte jag mig köpa & sälja lite på Tennisen. A. Sugiyama - M. Sharapova var matchen som valdes. En på förhand ganska lätt seger för Maria Sharapova, så vid gammalt hederligt spel där vinnaren ska väljas hade hon fått mitt tips utan vidare. Vid Live-spel hos en Oddsbörs kör åtminstone jag med taktiken att köpa när oddset är rätt och sen sälja tillbaks när oddset är rätt för det.
Lite felberäkningar från min sida i vilka tillfällen som skulle passa bäst för köpa eller sälja odds här slutade med att jag gjorde en liten förlust på några kronor, men inga betydande mängder.
Nu är det kväller och roligare utbud, i alla fall för mig som mer fotbollsintresserad än tennisintresserad. Copa America och match Bolivia-Uruguay för tillfället. Köpte en del i halvtid när matchen fortfarande stod 0-0, Uruguay-vinst till oddset 2.18 och oavgjort resultat till oddset 2.46. Oavgjort sålde jag tillbaka igen när oddset sjunkit till 2.36
Efter detta tog Uruguay ledningen med 1-0 lämpligt passande till mitt spel alltså. För att slippa bekymra mig något mer under matchen har jag dessutom nu sålt tillbaka Uruguaysegern till 1.20
Så för min del ger det en fin vinst om Uruguay behåller sin ledning matchen ut, lite mindre vinst vid om Bolivia skulle lyckas kvittera. Skulle Bolivia nu av någon anledning gå och vinna dessutom så hamnar jag +/- 0 kr på matchen.
Summa sumarum för hela dagens lek i live-spel ger det en liten vinst värd tiden som lekts där, om nu inte Bolivia går och vänder och vinner, då kostar fortfarande missen i Tennisen några kronor.
lördag 30 juni 2007
Mer Live-spel hos Betfair
Det blev den mindre vinsten
Min comeback hos Betfair slutade med den mindre vinsten. Det slutade med att det blev spel på Centre Court idag, så det blev lite mindre vinst än vad det hade blivit om de fick ställa in det hela. Men man ska väl inte klaga, vinst är vinst även om en annan vinst hade varit större.
I slutstadiet så ville folk köpa ja till spel för 1.01 i odds, men ingen ville sälja. Samtidigt erbjöds man köpa ett nej till 1000 gånger pengarna, så såg rätt självklart ut där att det skulle bli spel idag.
Tror det börjar bli dags att hålla lite bättre koll på spel som erbjuds igen. Var lite för länge sen jag spelade nåt aktivt kände jag.
Tennis på gräs - överskattat eller intressant?
Det är ju den tid på året just nu när Wimbledon turneringen i tennis ska spelas. Frågan är ju hur intressant det egentligen är med Tennis på gräs (eller på grus med för den delen)
När jag var yngre brukade det ju vara kul att titta på när Stefan Edberg och Mats Wilander spelade. Vet inte riktigt varför, så här i efterhand. Nu har jag inte sett en hel tennismatch på flera år.
I alla fall så satt jag här vid datorn och kom på att jag skulle titta runt hos de online bookmakers jag har konton hos. Har inte lagt ett spel på flera månader nu av nån anledning så hade inte ens koll på hur mycket jag hade på olika konton eller så. Roligast var det att titta in på Betfair, inte bara för att det var där det fanns mest pengar utan också för att det är där man kan hitta flest roliga spel och bäst odds till det man hittar.
Fastnade vid att hålla lite koll på Wimbledon-tennisen där. Det är ju rätt regningt i England så fortfarande inte klart om man kommer till spel idag eller inte. Väderrapporterna säger lätt regn idag så större chans än dagarna omkring idag ändå.
Betfair hade i alla fall en marknad där man kunde spela på om det blir spel på Centrecourten idag eller inte. Just den marknaden var den jag fastnade vid att följa och oddsen hoppar upp och ned en hel del där. Efter att ha följt den ett tag och även köpt och sålt en del odds på både ja- och nej-alternativet ligger jag just nu inne med att jag vinner pengar oavsett hur det slutar.
Blir det spel på centrecourten idag vinner jag lite grann. Blir det inte det så vinner jag mer. Tror jag ska sluta hålla koll på den marknaden nu när jag ligger plus hur det än går.
Och just det ja, för att återgå till rubriken så ska jag väl svara på min egen fråga också. Tennisen i sig är väl inte så intressant att följa. Däremot kan det vara intressant att följa hur liveodds snabbt ändras om några bollar byter vinnare.
fredag 29 juni 2007
Politisk propaganda i gamla TV-spel
Förra söndagen efter fotbollen satt jag, Fredrik, Daniel och Nicolina och åt pizza, där diskuterade vi gamla tv-spelsklassiker och även den gamle rörmokar-hjälten Mario nämndes vid något tillfälle.
När man sen sitter och funderar lite så kommer man på sådär bra teorier om att självklart har dom gömt en massa politisk propaganda i spelen. Eller är det rent av nåt annat dolt budskap man kan få i sig av att spela? På 80-talet kunde man ju till exempel få meddelanden från djävulen själv om man spelade vissa låtar baklänges, så varför skulle inte sånt finnas även i tv-spelen.
Snart kommer det här blogginlägget att helt och hållet vara skrivet på utrikiska (engelska). Detta på grund av att jag valde att granska nätet och hittade faktsikt en berättelse om dolda politiska budskap i den gamla klassikern Super Mario Brothers. Jag är alldeles för lat för att inte bara kopiera texten rakt av, därav språkvalet.
To anyone raised in the 80’s, few names have such impact as the Super Mario Brothers do. We played their video games, watched their cartoon show, read their newsletter, bought their merchandise, ate their breakfast cereal, and even watched the piece of sh*t movie “The Wizard” starring the young, chubby cheeked miscreant Fred Savage because Super Mario Brothers 3 made an appearance.
But aside from the slightly racist stereotyping of Mario and Luigi as food loving, NY fat bodies with ridiculous Italian accents, was there anything really insidious behind the scenes? The staff here at Murderize.com has found something more, something… sinister… lurking behind the moustached countenances of Mario and Luigi. We don’t have enough evidence to prove anything, just a sparse trail of breadcrumbs to follow. And this trail begins with the game that started it all, Super Mario Bros. Beware brainwashed fools, for this stunning expose will change the way you look at your favourite Nintendo hero forever. No longer the innocent Brooklyn plumbers, it now appears Mario and Luigi are nothing more than communist puppets engineered to program, oh so subtly, Marxist ideals into our impressionable minds!
Exhibit A: Mario’s Colour Scheme
If anything can be said about Mario, it is that he seems to wear quite a bit a red. It’s on his name; it’s the colour of his suspenders, his super mushrooms, his flag, even his hat. But maybe this is all just a string of coincidences. Maybe the colour red being all over Mario and his games means nothing. After all, he’s not entirely red - his hair, shirt and shoes aren’t....
Or are they?Is this just a random occurrence by the Nintendo programmers, or was red selected intentionally and with purpose?Exhibit B: The People’s Hero
The inhabitants of the Mushroom Kingdom are portrayed by Nintendo as slow-witted, poorly coordinated beasts of burden. Even Toad, who oddly enough gets captured in every world, seems only able to repeat a singular phrase. While Mario is supposedly fighting against a tyrannical Despot, we can see how expendable the people become when they hinder Mario’s bloodthirsty pursuit for power.Exhibit C: King Koopa
While Mario’s quest to save the princess seems genuine enough, we find ourselves easily distracted from the real result of this adventure- the deposition of the current monarchy. Few notice the significance of the villain of this game, King Koopa, being an actual king.While Mario is smashing and stomping his way across the Mushroom Kingdom, a popular government is being overthrown! Does this not bring our minds to the Russian Revolution, where the entire Royal family was deposed and executed by communists? Is the portrayal of kings as vile reptiles not an important message? One wonders what will become of the Princess he is attempting to “rescue” once Red Mario seizes power himself…Exhibit D: Mario’s Flag Switching
t the end of each level, Mario must remove a flag and raise his own. As with every other duplicit facet of this game, nothing seems wrong here. But upon closer inspection the flags involved show exactly where Mario’s loyalties lie:
Hmm, a flag with the peace symbol on it. Your militant dictatorship can’t have that, now can it Mario?Once the castle is seized and the resident leader sacked (and thrown into a lake of fire), we see no more clearly what Mario’s intentions are, than when he raises his own flag of victory.
What’s that flying high over the ramparts? The Peace symbol of the Mushroom Kingdom? The Stars and Stripes? The Olive Branches of the United Nations? No, we can see quite clearly it’s the Star of Russia. Go check for yourself, these pictures are not faked.
Exhibit E: Mario’s Family Resemblance?
Video game heroes are traditionally people we would like to emulate. Sonic the Hedgehog is fast and quick-witted. The Contra commandos are total badasses, even if they die in one hit. And Link wields a cool sword and has a harem of hot fairy bitches waiting off of him. What kid worth his legos wouldn’t want to be any of these fine role models? Why then, as their flagship hero, does Nintendo choose an overweight, big-nosed plumber with an ungainly moustache and ridiculous suspenders? Why was this, the most unlikely heroic figure, chosen? Unusual yes…but deliberate? Looking at the evidence in light of this new Communist hidden agenda, the answer for this mystery is obvious. Mario, and his short-lived brother, are none other than cartoon representations of Joseph Stalin. Stalin was Russia’s amicus humani, amor patriae or communist super man. So could this “super” Mario represent another “super” man? Well, that is for you to decide.
Based on the evidence, a sinister new picture emerges about our cherished childhood hero. What follows is a dramatization, based on what we believe is really going on in Super Mario Bros.
Sömnproblem
I natt led jag av stora sömnproblem. Inte kanske sådär vanliga som gör att man inte kan somna utan snarare tvärt om. Har insett att man blir trött mycket tidigare på kvällarna när man jobbar än vad man gjorde som arbetslös. Det är i och för sig inte så konstigt kanske, men inte ska jag väl vara så trött som jag varit de senaste dagarna.
Igår tillexempel kände jag mig allmänt slö, ingen ork att sysselsätta mig med nåt vettigt. Mia jobbade sånt där 24 timmarspass så kunde inte terrorisera henne på annat sätt än att ringa och störa henne på jobbet.
Så istället tänkte jag att det kunde vara trevligt att slö-titta på Brasilien-Mexico från Copa America som Canal plus så lägligt inhandlat. Började titta efter lite mer än 20 minuter av matchen och då stod det redan 2-0 till Mexico. Sen hann jag med att se kanske 5-10 minuter fotboll innan jag somnade. Sen sov fram till halv 4 på morgonen och då var jag jättepigg. Alldeles för tidigt för att kliva upp så jag tvingade mig själv att somna om fram till halv 6. Då klev jag upp och slappade ett tag framför tvn innan jag åkte till jobbet.
Vad gör man egentligen för att få sån där normal 00.00-05.30-sömn som jag brukar ha när jag jobbar? Borde jag inte ha hittat den nu efter 2 veckor av jobbande?
tisdag 26 juni 2007
Ungefär som Bananer i Pyjamas
Bananerna kommer ju två och två... det gör tydligen arbetstillfällen också, för idag när jag satt och åt frukost efter en par timmar jobbade ringde det nån gubbe från ett annat måleri-företag och ville att jag skulle börja jobba åt dem.
Nej tack sa jag, jag har ju precis börjat jobba på Kumlins ju. Ja ja, det var ju typiskt sa han, men ring till våren igen om du går utan då... för då vill jag hinna före de andra.
Får väl försöka lägga det på minnet till nästa år ifall det skulle behövas.
söndag 24 juni 2007
Midsommaraftonsk bildhets
