Barnteater med veganpropaganda

Gjorde ett besök på Bollnäs teaterverkstad igår för att se barnteater. Det som spelades upp var Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. Jag är väl en av de få som inte har några minnen av någon Klas Klättermus från min barndom, så antingen har jag aldrig hört berättelsen/sett någon uppsättning av den eller liknande... eller så har jag helt enkelt glömt bort det helt och hållet.

Själva namnet kände jag ju dock igen, men hade ingen koll alls på handlingen. Kort kan man väl säga att den handlar om livet i Hackebackeskogen för Klas Klättermus och hans kompisar, där de små djuren har problem med elake Mikkel Räv, som spenderar sina dagar med att försöka äta dem, det blir ju ett problem som måste lösas.

Något jag uppmärksammade, som barnen föreställningen var riktad mot förmodligen inte reagerade alls på (annat än undermedvetet), var att hela berättelsen egentligen är dold veganpropaganda.

Eftersom det uppstått ett problem i skogen i och med att räven äter andra djur så antas en lag om att ingen får äta andra djur, istället ska alla äta grönsaker och nötter eftersom det blir mycket roligare då. Barnen som ser föreställningen får dessutom lära sig Grönsaksätarvisan med verser som:

Den som bara vill ha kött
och äter sina vänner,
han blir så däst och lat och trött
och får så fula tänder.
Men
den som äter palsternackor
han går inte av för hackor,
det finns kraft i morotssaft
för den som håller stilen
han blir så snäll mot dem han känner,
han får så många goda vänner
och får väldigt fina tänder,
liksom krokodilen!

Nu tror jag ju inte att syftet med berättelsen är att barnen den dag de vuxit upp ska springa runt och elda scan-bilar, men ändå en intressant vinkling på det hela.

Nog om själva berättelsen nu och över till uppsättningen. De som satte upp föreställningen jag såg igår var teatergruppen Kanilini och som det brukar vara när de sätter upp något (åtminstone det jag sett med dem innan) så var det bra genomfört, och något alla föräldrar till barn i rätt åldersgrupp i Bollnäs borde ha tagit med sina barn för att se. Om någon nu missat att göra det så är det för sent, eftersom föreställningen igår var den sista.

Teaterbesök

Nu har jag allt varit kulturell av mig och besökt Bollnäs Teaterverkstad för att se Kanilinis uppsättning av egen-skrivna pjäsen "En kaffe, tack". Var rätt länge sen jag gjorde något som kan liknas med ett teaterbesök innan i går. Kommer jag ihåg det rätt så har jag inte sett något sen jag gick på gymnasiet och alla elever eller om det vara alla som gick något särskillt program blev beordrade att gå och se Dostojevskij´s Idioten uppsatt av nån turnerande gren av Statsteatern, eller om det var länsteatern men minnet säger mig att det snarare var statsteatern. Bra var det då i alla fall.

Det var självklart en del andra förutsättningar om jag jämför "En Kaffe, Tack" med "Idioten"

• I en kaffe, tack känner jag flera av skådespelarna privat utanför deras teater, medans i Idioten var det inte en enda jag sett innan och förmodligen inte heller efter.
• En Kaffe, tack är en komisk pjäs medan Idioten är allt annat än just komisk.
• I En kaffe, tack serverades Kaffe- och Kakbuffé i pausen. Till Idioten serverades inget alls.

Ja det finns säkert mer eller mindre andra självklara skillnader också, så som att skådespelarna i Idioten är professionella i den mening att de mer eller mindre lever på sitt skådespelande. En Kaffe, tack-skådespelarna har sitt teaterengagemang som fritidssysselsättning.

Jag har ju redan skrivit att "Idioten" var en riktigt bra uppsättning, men inte så mycket än om "En Kaffe, tack", så hur var den egentligen. Kort sammanfattat, det var en riktigt bra och underhållande föreställning. Imponerande skådespelarinsatser (Här kan jag ju i flera fall jämföra med hur personerna spelar sig själv i verkligheten). Imponerande arbete med att få ihop ett egetskrivet manus till det hela också.

Så alla ni som inte var där och såg föreställningen igår och råkar befinna er i närheten av Bollnäs idag eller imorgon, se till att gå och se den. Jag kommer förmodligen att göra en repris från igår och gå igen idag. Mia var i sovande form igår efter att ha klivit av ett 24 timmars arbetspass så henne fick jag inte med igår.

Jag borde säkert också avslöja vad "En Kaffe, tack" handlar om, men det tänker jag inte göra. Istället så citerar jag baksidan av "matchprogrammet", där de sammanfattat det hela så fint själv.

I det lilla samhället Björnbo finns ett café. Det är där alla i byn samlas för att ta sig en kopp kaffe och en bakelse, för att sedan ge sig ut i vardagen och ta tag i vad dagen till ära har att erbjuda. Det är där som nya relationer bildas och gamla relationer förnyas, allt i en mix av koffein, socker, mjöl och tillsatser. Ortsborna trivs på caféet, för det är precis så där hemtrevligt som ett café från 1940-talet skall vara.

Men så en dag händer något som hotar att förstöra det idylliska caféet. Ett mystiskt brev kommer med posten och en person kommer med ett hotfullt meddelande. Samtidigt uppdagas en skandal och byns enda polis upprörs över ett lustigt innehåll i en bulle han fått, men lyckas ändå skrämma slag på en nyinflyttad storstadsunge vars fostermor oroar sig över om hon fått med sig alla pillren hemifrån, en man misslyckas ständigt med att förklara sin kärlek för en kvinna....