Trallpunkens återtåg

Gammal trallpunk från 80-talet är nostalgi och blir därmed aldrig något som dör. Den som hävdar motsatsen får tänka om och hävda motsatsen på sin motsatta åsikt. Så är det bara.

Läste precis att De Lyckliga Kompisarna hade tänkt sig en återförening med ny skiva och nån slags turne. Nu är väl kanske DLK inte riktigt de första man tänker på när musikstilen kommer på tal, inte heller några direkta favouriter. Däremot i en värld fylld av tuggummipop så bör det uppmärksammas att det kommer nytt material på dem. Bara för att liksom.

Nu kanske det är att ta i om man påstår att DLK är trallpunk från 80-talet, då de bildades precis innan 80-tal gick över till 90-tal men det kan jag bjuda på. Det var ändå på 80-talet som den bästa svenska punken gjordes. Dessutom gjordes den inte heller av DLK.

Ishockeyfrisyr som är den av deras låtar som alla verkar förknippa med dem om de av någon anledning ska komma på tal vägrar jag att länka upp i bloggen. Den är både allt för sönderspelad och inte ens bra. Därför tar vi en annan låt som är lika mycket sönderspelad men dock aningen bättre.